Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Adolf Noreen: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Kock: Anmälan.
icke överraskande. Jag erinrar om att behandlingen av
brytningsdiftongen io är mycket olika i skilda trakter även på fastlandet.
Så har i UL. io framför rS redan övergått till i0\ hi0rþl0t,
hi0rp-valder (jämte hiorþ\ i0rpce (jämte iorp) (Kock: Fsv. lj. II, 484,
till hvilken mening N. § 99 anm. ansluter sig). Under det att
denna utveckling ännu i dag icke försiggått i rspr., hade den
alltså inträtt eller börjat i Upplandsdialekten redan för 600 år
sedan. Att man i Hauggränstenens språk är berättigad vänta en
tidig övergång io :> Í0 (> ie), framgår för övrigt därav, att samma
inskrift har biergi, hiel[_bi] med övergången ia > iœ (ie). (Den
omständigheten, att i fgutn. ett genom ?’-omljud av ö, o uppkommet
0, 0 övergått till ý, ý, t. ex. bry pr (fsv. br0per\ visar naturligtvis
icke, att diftongen 10, där 0 har helt annat upphov, skulle bliva iy).
§ 104 anm. 5. Då enligt N. § 104 anm. 3 ett framfor rt
(ortogh) och rS (nysv. möl- i molliga etc. < *mörS <z mpr[g]p)
förlängt p icke övergår till 0-framfor r eller supradentait /, så
är han tveksam om, huruvida urspr. långt p blivit 0 genom
inflytande från det följande supraden tala l i fsv. (och fd.) M "rem",
såsom jag antagit. Emellertid föreligger troligen utvecklingen
p > 0 framför supradentait l även i da. s0Üe "stackars". Detta är
nämligen identiskt med fsv. sälugher "stackars", och dess
utveckling har varit: best. form *säluge :> *splge (genom äldre
w-omlju-det) z> sêflghe *). I detta *s0lghe assimilerades Igh till U (s0lle) liksom
annars i äldre danskan (galghe z> gálle etc. Torp og Falk:
Dansk-norskens lydhistorie s. 206), och best. formen s0lle brukas nu även
såsom obest. form, liksom detta är fallet t. ex. med lille. Emot
denna ljudutveckling i riksspråkens 0l, S0lle med långt p hava
ortogh, mol- med måhända förlängt p intet vitsord, och så mycket
mindre, som det är ovisst, om den av N. akcepterade etymologien
av ortogh är riktig, och som mol- ej ursprungligen tillhört rspr.,
utan lånats från någon dialekt, hvilket till fullo framgår därav, att
rS i detta ord blivit /. Denna utveckling har rspr. nämligen ej.
§ 106, 2. I Tidskr. f. fil. N. E. VÍI, 309 och Arkiv N. F.
Y, 84 har jag behandlat frågan om utvecklingen 0 > y i fsv. och
uppställt den regeln, att i rspr. 0 vid förkortning övergår till y
omedelbart före följande palatal konsonant, t. ex. rêfkt > ryJct etc.
etc, under det att 0 dialektiskt även i andra ställningar vid
förkortning övergår till y} t. ex. dstt > (Lytt (neutr. av d0per). I
§ 106, 2 framställer N. förhållandet på till god del samma sätt,
nämligen: "Im eigentl. aschw. findet nur ein Übergang 0 und (wo
es vor konsonantengruppe gekürzt wird) 0 > y statt und zwar . . .
a) ziemlich allgemein vor /i, g, g, ng -f- kons." De av N. anförda
exemplen på utveckling av kort (icke långt) 0 till;/ äro 0x > yx,
til0hkia ;> slyhhia, dyggia, nysv. snygg. Emellertid måste även
någon annan faktor än den palatala konsonanten hava spelat en
roll vid utvecklingen kort 0 ;> y, ty annars förbliva ä. nysv. öx
*) Möjligen dock *$ylge ;> *sylge ;> $0lghe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
