Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Adolf Noreen: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Anmälan.
213
"yxa" *), yngre fsv. h0g nys v. högg (pret.) oförklarade. Framfor
gh har tvärtom t. o. m. fsv. y övergått till ö, t. ex. fsv. myglila
>-nysv. mögla, fsv. lyghn :> nysv. lögn (Kock i Arkiv N. F. V,
69, 76 f.).
Jag antar därför, att man (jämte den av mig framställda
ljudlagen för övergången av laugt 0 till y) hävt följande ljudlag:
"kort 0 övergår omedelbart före palatal konsonant till y, då i, i
följer i nästa stavelse". Då ordet "yxa" böjdes (jmf. böjningen av
isl. 0x) nom. 0x gen. 0xar dat. ack. 0xi, så kvarstod 0-ljudet i de
två första kasus, men övergick till y i de två senare (yzi). Härav
växligen öx, oxe : yx, yxe i det yngre språket. I överensstämmelse
med denna ljudlag kunna ock sltfkkia ;> slykkia, deggia > di/ggia,
ack. *sn0ggian > snyggian (snygg), nom. pl. *sn0ggir > snyggir
förklaras.
Det må erinras om att en härmed delvis besläktad ljudlag
till-lämpats i t. ex. pres. konj. g0ri > gyri (till g0ra), dat. sg. Jc0ti >
kyti (till lc0t), då ljudförbindelserna g0-, Í0- i kort rotstavelse
framför i övergått till g?/-, ky- (Kock i Arkiv N. F. II, 15 f.).
På grund av fsv. symn, hvilket t. o. m. torde vara vanligare
än S0mn, skulle den frågan kunna uppställas, om kort 0 över huvud
blivit y framför i i följande stavelse, så att man nrspr. böjt nom.
ack. sßfn : dat. sy/ni (jmf. sådana vanliga ännu i nysv. använda
uttryck med dat. som i sömne). Tillräckligt skäl till antagandet
av en dylik allmän ljudlag torde dock ej finnas. Fgutn. har en
neutral ia-stam symni (jmf. isl. svefni); fsv. sömn med annat
av-ljudsstadium än isl. svefn, S0fn, fsv. S0mn. Fgutn. symni kan hava
uppstått ur äldre *sufni eller ur *s0fni. Y-ljudet i fsv. symn kan
så förklaras, att det överförts till S0mn från ett i fsv. en gång
brukligt neutralt symni, äldre *sufni. Det i fsv. rätt vanliga
uttrycket i symne kan t. o. m. höra så väl till ett neutralt symne
som till mask. symn ($0mn).
§ 107 anm. 1. N. yttrar: "Ganz unklar ist sp0ghil neben spêghil
spiegel". Jag fattar 0-ljudet i sp0ghil på följande sätt. "Spegel" är
som bekant ett låneord, hvilket kommit till oss närmast från
Tyskland; jmf. mnt. spegel. Nu använder fht. icke blott spiagal, utan
även spiegul med u i ultima. Liksom fsv. har kombinerat yngre
w-omljud av i > y, framkallat av en föregående labial konsonant
och ett efterföljande u (biskuper > bysJcuper etc), så har ett
kombinerat yngre w-omljud under samma förhållanden åtminstone
dialektiskt genomförts på ê ;> 0. Ett från Tyskland lånat *speghul blev
således till *sp0ghul, och detta genom inflytande från spcghil till
sp0ghil. Detta är väl antagligare än att 0-ljudet i sp0ghil skulle
förskriva sig uteslutande från spêghlum > sptfghlum, dat. pl. till
spêghil, hvilket dock även vore möjligt. Samma omljud föreligger
J) Jmf. t. ex. följande uttalande av Rydqvist II, 76: "Icke blott
flere-städes i landsorterna, utan i sjelfva hufvudstaden, har folkspråket nästan
uteslutande yx (öx) eller yxe".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
