Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exkurs. Om uppkomsten af några svenska ord med betydelsen 'stryk' o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Fnord. sammansättningar. 237
nedan och förf. Arkiv XIV. 6; jfr äfven mht. smizen
’streichen, schlagen’ (ty. schrneissen), ags. smztan ’slå’ (eng. smité)
samt got. bismeitan ’bestreichen, beschmieren’. — Verbet
basa i betydelsen ’slå’ är sannolikt ytterst etymologiskt
identiskt med basa ’upphetta’; jfr Noreen Sv. etymologier s. 7.
Basic, som egentligen hör hemma i sv. diall. (se Rietz,
Linder S. Möre), men äfven någon gång uppträder i
litteraturen (t. ex. hos C. F. Dahlgren), är afledt af v. baska ’slå’,
hvilket antingen är en afledning af basa (se ofvan) eller att
likställa med ty. batschen.
Dalj är naturligtvis bildadt af verbet dalja, som är
lå-nadt från ty.; jfr nht. (dial.) dalgen ’slå’. Ordet är
stambe-släktadt med lit. sutalkti ’genomprygla’, lett. tal/U ’prygla,
slå’ (jfr E. Zupitza Die germ. gutturale s. 205).
Dask kan tidigast anföras från Brasck Then förlorade
sonen (1645) och då i förbindelse med v. få(å). Strax
därefter uppträda emellertid såväl sbst. dask som v. daska i
samma arbete, nämligen Arvidis Manuductio etc. (1651).
Att verbet här är grundord i förhållande till sbst., framgår
bl. a. af dess många etymologiska motsvarigheter i andra
språk; se Tamm Etym. ordb.
Bång är en betydligt yngre bildning än det
motsvarande v. dänga, som i betydelsen ’ge stryk’ uppträder redan
hos L. Petri Een predican emoot mandråp (1562) samt i
Doctor Simon (1627; "hon denger honom rätt allan blåa").
Klå förekommer i sydsv. diall. (i förbindelse med v. /á,
ge osv.) i betydelsen stryk. Ordet är naturligtvis sekundärt
i förhållande till verbet klä ’ge stryk’. Denna betydelse har
uppkommit ur en skämtsam användning af klå ’klia’; jfr
t. ex.: "Them plägar iagh medh min yxa klåå" (Chronander
Surge B 1 a (1641)) eller "Om jag tager en käpp, så skal
jag visserligen klå ribbenen på eder" (Lagerström Den
giruge (1731)). I fullt analoga förbindelser förekommer klia
i våra dagars gatspråk. — I förbigående må, ehuru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
