Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock; Fnord. vokalisation. 331
Kock: Svensk akcent II, 498), hvilket för övrigt även
No-reen anf. st. antar. Alltså har *unsäl- blivit üsal, dat. sg.
*únsalurn > *ü$alum > Uslum etc. Däremot utvecklade sig
äldre *imso!liR med fortis (fakultativt) på andra
kompositionsleden ljudlagsenligt till fsv. ösœl med e-omljud i senare
kompositionsleden *).
Vidare har munkr blivit isl. mükr, liksom kammkr (med
fortis på andra stavelsen; jmf. lat. canónicus) blivit isl.
ka-nUbr, fsv. kanUker 2). Det är omöjligt bestrida, att
ljudförbindelsen -Mw- i dessa ord i fortisstavelsen blivit U (icke ö),
ehuru dessa utvecklingar äro yngre än ljudövergången i
füsSj hüslj pur, ThUrge{rus) etc., üsal.
Enligt ovan s. 325 framställda regel övergår däremot
vid nasalfbrlust med ersättningsförlängning u till ö, när nästa
stavelse har a-ljud med infortis.
Detta framgår av vokalväxlingen i fsv. fda. Usk
"Önskan", Uskabarn (isl. fsv. gskia, fsv. gskillkin): isl. tisk, fsv.
öskabarn, isl. öski "the god Wish" (isl. fsv. Sskia). Då fsv.
har Usk, men Sskabarn (jämte Uskabarn), antyder detta, huru
växlingen skall förklaras. Nom. *wunsk blev ljudlagsenligt
üsk (eller *wunsku till *Usku, Usk), men gen. sg. *wunskaR
däremot till öskar, öska(barn), nom. ack. pL *wunskaR, gen.
pl. *wunska till öskar, öska. Om namnet öski fanns redan
’) Noreen synes icke ens själv finna den av honom a. st. med tvekan
föreslagna förklaringen av Ü- (icke ö"-) i fsv. üsal tillfredsställande. Han tänker
sig, att nom. sg. fem. och nom. ack. pl. neutr. üsul med u i ultima
ljudlagsenligt erhöll utvecklingen un- >• ö- i fortisstavelsen, och att ü~ frän
dessa former på analogisk väg spred sig till de övriga. Häremot talar redan
den omständigheten, att vid tiden för förlusten av n i üsul (av un-) andra
stavelsen icke hade M-ljud, utan p-ljud. Isl. har ju ännu kvar vesgl (med p).
Men framför allt omöjliggöres Noreens förklaring därav, att de tre (8)
formerna nom. sg. fem. samt nom. ack. pl. neutr. icke kunnat förmå ombilda
alla de andra 45 formerna av ordet i obestämd och bestämd böjning med
(enligt N:s åsikt) ljudlagsenligt ö-. Annars spela nämligen icke dessa tre
former någon liknande roll.
*) Däremot gav canón[i]cus naturligtvis isl. kariöhi, fsv. cartöker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
