Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 Kock: Fnord. vokalisation.
vid denna tid, blev i obl. kasus *Wunska till Öska. Isl.
använder åtskilliga appellativer med öska- till första
kompositionsled: Üskàbyrr, öskahattp, öskasonr, öskavel. Till nom.
ack. sg. ösk infördes ö på analogisk väg. Då helt visst blott
a (ej diftongen iá) framkallade utvecklingen av u + nasal
till o, så blev infin. *wunslcia ljudlagsenligt till *üsktay yskia.
Ö överfördes emellertid på analogisk väg från öskan (ösk)
etc. till infinitiven, så att man jämte *U$kia fick *öskiay
senare genom yngre i-omljud 0skia.
Växlingen isl. tvft (< Hüft) : isl. fsv. toft (< *töft) har
uppstått på likartat sätt. I dat. pl. Humfturn, nom. ack.
pl. *tun%ftiR etc. fick man Hüftum, *£¾/¾ä, hvarifrån yngre
tuft med vokalförkortning; gen. sg. HunftaR, gen. pl. Humfta
(samt nom. ack. pl. HuwftaRÜ) gåvo däremot *töftoR, *töfta
(*töftaR)j hvarifrån yngre toft med vokalförkortning. Jmf.
om detta ord vidare nedan s. 333 f. och s. 345 ff.
Då a-omljudet i det nordiska fornspråket värkades ännu
i relativt sen tid i ord sådana som *$urnarR > sornarR, *punarn
>ponarR etc. (jmf. ovan 329), så är den här antagna
ljudutvecklingen *umnskaR > öskar, HwnftaR > töftar lätt
begriplig, fastän den naturligtvis icke är att egentligen
uppfatta såsom ett a-omljud. Med denna ljudutveckling är att
jämföra även övergången U :> ö omedelbart framför a i
östnord, språk: bua > böa etc. (Kock i IF. II, 332 ff.), samt
vidare att, såsom vi nedan s. 340 skola erfara, på samnord.
tid även ljudförbindelsen i + nasal vid förlust av nasalen
med ersättningsförlängning övergick till £ (icke till ¾), då
a-ljud följde i nästa stavelse. Jmf. om ösk : U$k Kock i
Arkiv N. F. VII, 318 f.
Så vitt man av de tillgängliga exemplen kan dömma,
har den i fråga varande ljudövergången till ö framför a
inträtt, blott då a-ljudet hade infortis, icke då det hade
semi-fortis och tillhörde en följande kompositionsled, eller åtmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
