- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Femtonde Bandet. Ny följd. Elfte Bandet. 1899 /
334

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

Kock: Fnord. vokalisation.

fiärhüs-, hiiar-y nausta-topt. Det fsv. tomt resp. topt
användes i afl-, hm-, fœ-, garp-, gildis-, holms-, kalgarps, mylno-,
sakristio-, œggiar-Umt (-topt). Dessutom brukas det såsom
senare led i en massa ortnamn, t. ex. de svenska Stentofta,
Skartofta, Ivetofta etc. Jmf. även s. 332 och s. 345.

När det negativa prefixet wn- ursprungligen saknade
fortis, övergick det till ö- (isl. üvitr, fsv. ügilder etc); när
det ursprungligen hade fortis, blev det till ¾- (isl. Uvitr, fsv.
Ugilder etc). Se beträffande denna akcentväxling Kock i
Arkiv K F. I, 58.

Vidare foreligger utvecklingen un > ü i de ofta relativt
oakcentuerade pronominalformerna *uns :> Ös "oss" (i fsv.
möter stavningen oos, angivande långt o-ljud) och *tmsÍR >
*ösír, senare isl. 0ss. Hit höra vidare former sådana som
örir, ossir av det possessiva pron. várr. Den äldre formen
*mren har i relativt oakcentuerad ställning blivit till örir.
På enahanda sätt har det äldre *unsreR, *UsreR blivit till
*össeR i relativt oakcentuerad ställning (jmf. Kock i Ark. N. F.
I, 60 noten) och senare genom vokalförkortning till ossir *).
På samma sätt äro dativformerna ürum, ossum; üru, ossu att
bedömma. I former med a i andra stavelsen av detta ord
uppkom ð i första stavelsen även vid förlusten av n framför
r resp. s, när ordet hade fortis; så blev t. ex. ack. sg. fem.
*unra > öra] *unsra > *ösra, senare ossa. Ack. pl. mask.
dra, ossa samt nom. ack. pl. fem. drar, ossär ha även hävt
sistnämnda utveckling.

Ljudutvecklingen av u till o i ovanstående ord med
na-salförlust och ersättningsförlängning i relativt oakcentuerad
stavelse kan uppfattas på två, i någon ringa mån, olika sätt.
Man kan tänka sig, att utvecklingen, av t. ex. ordet fratnfös

*) Troligen utgår örir, äldre *unreR från en nom. sg. mask. *unzar-,
*unRar- med z, R; nom. pl. *unRreR blev naturligtvis genom
konsonantut-stötning till *unreR. Däremot har nom. pl. m. ossir utgått från en nom.
sg. m. *umar- med s. Växlingen z : 8 i detta ord kan bero därpå, att *uti8ar*
i relativt oakcentuerad ställning i satsen blev *unsar~.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1899/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free