Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - III. Till frågan om inflytande av R på föregående vokal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. vokalisation. 3B3
Det nordiska prefixet tor-, ter- i t. ex. isl. torkendr, fsv.
torkœnder7terk(enna (inysv. bygdemål torkännas "svårligen
igenkänna", förkunnas, tyrkännas "vara blyg") motsvaras som
bekant av got. tuz- (i tuzvêrjan), av grek. övg- och av sskr.
dush-. Detta prefix är i sskr. relativt oakcentuerat, och att
förhållandet ursprungligen var detsamma med prefixet i
forn-germanska språk, framgår därav, att gotiskan enligt den
Vernerska lagen har tuz- (icke tus-), samt därav, att R icke
värkat Æ-omljud i isl. tor- (Kluge i Beitr. zur gesch. der
germ. conjug. s. 131 f., Kock: Svensk akcent II, 378). Vid
akcentueringen HuRkánniðaR etc. med fortis på andra
kompositionsleden övergick tuR- till toR-, tor-. Före Ä-omljudets
värkan hade emellertid fortis fakultativt överflyttats till första
kompositionsleden av dylika ord (toitkœnna > toitkœnna), och
när tOR- sålunda fick fortis, övergick det genom Æ-omljud till
t0R-i ter- (fsv. terkænna). Det dialektiska nysv. tyrkännas
talar för, att denna akcentuering i vissa trakter inträtt redan
före utvecklingen tuR- > toR- i infortis-stavelse.
Att detta varit utvecklingen av isl. tor-, och att icke
Noreens teori kan vara riktig, blir framför allt klart
därigenom, att man med hans hypotes nödgas antaga en ytterst
underlig akcentflyttning fram och tillbaka i t. ex. isl.
tor-kendr. 1) Urspr. måste ordet med hans uppfattning hava
akcentuerats tuz +, ty annars skulle s ej ha blivit z, r.
2) Därefter måste det ha fått akcentueringen tuR —, ty annars
skulle icke u ha övergått till o i "starktonig" stavelse.
3) måste det återigen ha antagit akcentueringen torkéndr, ty
annars skulle Æ-omljudet hava inträtt i tor- i "starktonig"
stavelse. 4) skulle akcentueringen tórkendr ännu en gång
hava genomförts, ty detta är den yngre isl. (nyisl.)
akcentueringen.
Prefixet er- i isl. erhilpr etc, or- i fsv. orgrander har
på alldeles likartat sätt uppstått ur motsvarigheten till ett
got. uz-. Att fortis ursprungligen låg på senare komposi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
