Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - III. Till frågan om inflytande av R på föregående vokal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. vokalisation. 357
(av *äré) "eldstad". I nyda. har den regeln tillämpats, att
ljudförbindelsen kort vokal + rr i slutet av ett ord blir till
lång vokal + r (Boberg i Ark. N. F. VIII, 336).
I detta sammanhang tillfogar jag ett par anmärkningar
om villkoret för inträdet av Æ-omljud i isl.
Dên allmänna åsikten är, att Ä-omljudet alltid i isl.
ljudlagsenligt genomföres på en omedelbart föregående vokal.
Sådana former som snor "sonhustru" (jämte sner), diur och
det mycket sällsynta barr (i st. f. herr) vill Noreen: Aisl.
gramm. § 69 förklara såsom hemmahörande i norska
dialekter, där Ä-omljudet över huvud icke värkats. Bugge anser
i Norges Indskrifter I, 104—5, att isl. arinn "eldstad" har
ursprungligt æ; han sammanställer det nämligen med anina
på By-stenen och med lat. ara, äldre asa. Frånvaron av
Ä-omljud i arinn menar han bero på analogi-inflytande från
ord sådana som part. farinn etc.
Då Ä-omljudet som bekant icke genomförts i åtskilliga
fsv. bygder, är det möjligt, att frånvaron av 72-omljud i
former, som möta blott i norska urkunder, kan bero därpå, att
detta omljud över huvud ej genomförts i vissa norska bygder.
Men härigenom kan naturligtvis icke t. ex. den vanliga isl.
formen arinn förklaras. A andra sidan bör helt visst Bugges
förslag att förklara dess a-ljud betraktas blott såsom en
nödfallsåtgärd.
Jag antar, att regeln för Æ-omljudet i isl. bör få följande
inskränkning: Æ-omljud värkas icke på a, när ett a-ljud
följer i nästa stavelse. Ovisst är, om ett i nästa stavelse
stående a-ljud förhindrat a-omljudets inträdande även på
andra gutturala vokaler och på gutturala diftonger.
Man har vid böjningen amnn : pl. nom. aimaR, gen. ack.
anna ljudlagsenligt fått a i de sistnämnda tre kasus, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
