Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - III. Till frågan om inflytande av R på föregående vokal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
Kock: Fnord. vokalisation.
sedan har «-ljudet inforts även till sg. arinn. Fsv. bar
däremot œrin med vanligt i-omljud.
Nyisl. laracfr "trött" sammanställes av Bugge anf. st.
med got. lasiws "svag"; jmf. även isl. lasinn "svag, skrebelig".
Frånvaron av Æ-omljud förklaras genom ultimas a-ljud.
Om Bugges förmodan ib., att isl. aldrnari, ett namn på
elden, har ursprungligt r och hör tillsamman med ags.
eal-dornearu, är riktig, så har a-ljudet i penultima av obl. kasus
áldrnara ljudlagsenligt kvarstått och sedan införts i nom.
Växlingen isl. herr : fno. barr kan förklaras därav, att
a ursprungligen tillkom ack. sg. m. baran, nom. ack. pl.
bårar etc. Jag erinrar ock om isl. heri fsv. hœri: häri. J.-ljudet
skulle kvarstå i de obl. kasus i sg. samt i tre kasus i pl. (Det
ganska sällsynta isl. herald har e från det vanliga ker.)
Härmed är att sammanställa, att i vissa fsv. urkunder
diftongen ia kvarstår framför följande a, t. ex. gen. piala,
ehuru den annars blivit iœ, t. ex. nom. piali > piœli (Kock
i Ark. N. F. I, 378 f.).
För att ett följande a förhindrat Æ-omljudets
genomförande även på andra gutturala vokaler och på gutturala
diftonger, skulle liöri "ljusöppning" (jmf. Mös) och isl. snor : sner
"sonhustru" kunna anföras. I oblik kasus Hora och pl. liörar
var i så fall iö ljudlagsenligt*), och man har hävt en
böjning nom. sg. sn0r : gen. sg. nom. ack. pl. snorar. Men i
så fall måste man antaga, att den Ä-omljudda vokalen (resp.
diftongen) i hneri "nysning", dreyri "blod" förskriver sig
uteslutande från nom. sg. (och dat. pl. hnerum), i eyra från pl.
eyru etc, i Mora "lyssna" från subst. hUr {á hleri), i hrerna
"förfalla" från subst. hrer "lik".
Frånvaron av Æ-omljud i pret. pl. huru, part. korinn
(jämte kerinn av kiósa) beror naturligtvis på systemtvång
’) Man kan icke antaga, att /i-ljudet i liöri (jmf. got. liuhaf)
kvarstod vid tiden för /2-omljudet och därigenom hindrade dess genomförande;
snarare skulle liöri hava kunnat få sin rotdiftong genom inflytande från lids.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
