Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockhoff: Folkvisan om k. Didrik.
41
skall den svenska öfversättningens ställning till visan blifva
föremål för undersökning.
1. dC 1: Konning Thiderioh hannd sider paa Bernn,
hannd siger ud-aff sin welde:
wIegh haffa er kiemper udi min gaard,
de ere bode henske och snilde.
Kdr. s. kap. 189: t>essir sitia nn allir a einn pall med Kdreki
konnngi at |>essarri veizlu sewi nu voro nefndir ok fra var sagt.
Nv mœlti ¼idricr konongr er hann ser a tvær hendr ser.
Mikit ofrefli er her saman comit i eina höll af feessvm hi-
nvm dyrvm drengivm.
dA har lin. 2 roser (o: siger), hvilket kanske tillhört
grundformen, men lin. 3, 4 i dA, i hvilka Didrik skryter
öfver att han underkufvat (tvungit under sig) "kiemper
och frier heltte", äro säkerligen yngre. Syv har upptagit
denna vers ur dA.
2. dA 2: Konninng Dyderick sider paa Beroe,
hannd thaller dy ordt saa fri:
hannd syger, den er icki y verdenn thill
som thør mod hanom striide.
M3r. s. kap. 189: hvat manna mvndi sa vera, er sva diarfr
mvndi vera, at hann myndi etia sinv kappi her vid.
Öfverensstämmelsen mellan båda är dock ej fullständig.
I sagan är det sina män, men i denna uppteckning af visan
är det sig själf, som Didrik prisar. Detsamma är
förhållandet uti alla öfriga uppteckningar, men att detta är senare
förändring, visar vers 1, som öfverensstämmer med sagan.
dC 2 kommer dA 2 ganska nära, men är ännu mer aflägsnad
från sagan. Uti fA 1 (fB 1) användes såsom i sagan frågeform:
Hvar vitid tær min yvirmann?
tad havi eg hugsad leingi.
Men dylika frågor höra till de stående uttrycken i färöiska
visor. Se andra ex. uti Uppsalastudier, s. 117. Frågeformen
är alltså ej beroende af J>idr. s. Detsamma gäller om
frågeformen i sD 1 och sE 1. Uti alla uppteckningar utom dAC
hafva v. 1, 2 sammandragits till en. I fAB har
sammandragningen skett oberoende af alla öfriga och är tillkommen,
emedan dylika situationer uttrycktes på detta sätt; jfr
Uppsalastudier, s. 117, Fœr. dikt. II 96. Dessa äro alltså att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>