Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytning och nasalvokaler. 171
Vi övergå till fornsvenskan.
I fsv. riksspråket finner man den yngre a-brytningen
genomförd enligt samma regler som i det normala västnordiska
språket, med det tillägg, att i kortstaviga ord brytning
inträtt framför supradentalt l, även när på urnordisk
tid en nasal konsonant förlorats efter ändeisens a-ljud
(infin. *stela > stialä).
Man möter alltså brytningsdiftongen så väl i långstaviga
ord med sedan gammalt onasalerat a, t. ex. bialla, stiarna,
tialdra (fem. w-stammar), hiarta, adv. giarna, skialnaper, pl.
stialkar (till sg. stiallcer), Malmar (till sg. hialmber), nom.
fiarper (med ia från gen. sg. fiarpar, gen. pl. fiarpa) —
nysv. dial. bjälla (jmf. rspr. bjällko, bjällra), nysv.
rspr-stjärna, hjärta, gärna *), stjälkar, hjälmar, fjärd]
som ock i långstaviga ord, efter hvar8 ändelsevokal a
en nasal förlorats, t. ex. infin. av starka verb: gialda, gialla,
biargha, hialpa, skialwa, stialpa, spiarna 2), skiœlla (stavat
skœlla *), ävensom i infin. av de svaga spialka, spialla, giara
"göra", äldre giarwa (run. kiarua) etc. — nysv. gälda, hjälpa,
skälva, stjälpa, spjärna; spjälka;
samt i mask. ^-stammar såsom bialke, kialke (även
harwu-kialki), stialke, hialle, hiarne 3), hiasse, iarpe, kiarne, iaife,
miärpe, mialte, Biarne — nysv. bjälke, kälke, (dial. hjälle),
hjäme, hjässa, järpe, käme, jätte, mjärde, mjälte, bjässe. Det
är i de oblika kasus i sg. och i nom., (gen.), ack. pl., som
brytningen ljudlagsenligt inträdde (s. 165).
Ord med de palatala konsonanterna Å före brytningsdiftongen
(äldre ta) stavas i yngre fsv. och i nysv. med (øa-), åä- (fcä-).
I Didrik finnes ew g&ng spernade, en g&ng sperde av *spemde.
Såsom böjningen visar, tillhöra formerna ett svagt verb; jmf. s. 170 om isl.
8pema.
*) Från eif ställe (Tref. tidh.) har hœrne antecknats; det är den i nom.
sg. ljadlagsenliga formen. Detta är ock fallet med fsv. Theluj (i ett latinskt
diplom, SD I nr 164 år 1216—20), motsvarat av isl. pialfi, som f&tt sin
bryt-ningsdiftong från de oblika kasus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
