Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Kock: Brytning och nasalvokaler.
launa jämte geflauna, giafafé, g mf al aust, giafaskipti, giafavtxl,
giafarmály giafarvœ’tti, giaforp, giafmildr etc. etc. *).
Det är mycket naturligt, att den yngre a-brytningen icke
inträtt i samma utsträckning i alla västnordiska dialekter.
Detsamma är nämligen som bekant förhållandet med det
yngre w-omljudet, en med den yngre a-brytningen delvis
besläktad företeelse. Ja, reglerna för det yngre w-omljudets
inträdande äro högst växlande t. o. m. för olika bygder av
Norge. Jag hänvisar beträffande denna sistnämnda fråga till
min utredning i Arkiv N. F. YIII, 128 ff.
Ett par anmärkningar om några få västnord. ord med
e i rotstavelsen må här få en plats. Infin. bella (:*ballian\ sperna
(*sparnian) höra till svaga verb; någon infin. * gnella finnes
icke; se härom Kock i Ark. N. F. II, 48. Om serpa, skella
se ib. Då däremot de starka verben snerta, gnesta i inf. icke
hava brytning, utan e liksom i pres. ind. sg., så synes e i dem
på analogisk väg hava spritt sig från sistnämnda form.
Den obrutna vokalen i den femin. w-stammen g eta
"omtale, formodning" beror därpå, att subst, i sen tid bildats av
verbet geta "omtale, formode". Eta (jämte iata) "krubba" har
fått e från verbet eto; seta "sidden" från set, setning, -seti
(s. 166) etc. Æ-ljudet i bera "björnhona" kan förklaras av
på-värkan från bersi "björn" (med ljudlagsenligt e i nom. sg.)
eller från det äldre *beri "björn" (maskulin w-s tam; jmf. fsv.
Biari, fht. bero, ags. bera). För övrigt skulle den obrutna
vokalen i dessa feminina w-stammar även kunna uppfattas
liksom i fsv. teldra : tialdra (s. 176 f.).
*) Enligt Noreen: Aisl. gr.2 § 92 skall, jämte det vanliga verbet geta,
"sehr selten" även giata förekomma. Jag vet ej, hvarifrån han hämtat denna
uppgift. Om giata existerar, är det i alla händelser blott en ytterst
saU-synt dialektform. — Det i Fornnorska Hom. 66, 4 och 66, 18 förekommande
giata, [giate] synes höra till eUer utgöra en sidoform till verbet gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
