Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytning och nasalvokaler.
177
nom. ack. pl. tialdrur (teldrur), gen. tialdra {teldra), dat.
tial-drum (teldrum) skulle, såsom ovan nämnts, ljudlagsenligt få
brytning (dels a-, dels u-brytning) i alla kasus. Från något
besläktat ord med obruten vokal synes teldra icke hava
kunnat låna sitt #-(e-)ljud. Yokalen i teldra är därför att
förklara på följande sätt. Som bekant förlorades i sen urnord.
resp. samnord. tid ändelsevokalen a tidigare än
ändelsevo-kalen u; alltså- inträdde* den äldre a-brytningen (t. ex. i
*ei-nan > iafn) förr än den äldre ti-brytningen (t. ex. i *fer&uR
> fiorpr). Vidare är känt, att ø-omljudet inträdde tidigare
än w-omljudet. I överensstämmelse härmed har den yngre
«-brytningen försiggått tidigare än den yngre w-brytningen.
Vid utvecklingen nom. teldra > tialdra kvarstod obl. kasus
tel dr u oförändrad, och från teldru infördes efter den yngre
a-brytningens slut e fakultativt i nom. teldra (jämte tialdra);
först senare bröts teldru till Hioldru *).
Anledningen till att *geldan blev gialda, men *beran
däremot hera bæra så väl i isl. och fornno. som i den
normala fsv. och fda., är åter att söka i ordens olika
akcen-tuering.
Jag har havt tillfälle ådagalägga, att under samnord.
tid en starkare akcent (stark levis) hvilade på andra
stavelsen av kortstaviga ord (t. ex. *etan isl. eta) än på
motsvarande stavelse av långstaviga ord (t. ex. *geldan isl.
gialda); dessa senare hade nämligen på andra stavelsen svag
levis; se Fsv. ljudlära II, 340 ff., Ark. N. F. X, 223 f.,
Die alt- und neuschwed. accentuierung (QF. LXXXVII) s.
91 ff. Tillika voro stavelser med stark levis halvlånga (ti-
,) Det är ovisst, om isl. skeppa fsv. skœppa : fno. skiappa är att fatta
i överensstämmelse härmed. Det fno. skiappa är nämligen ytterst sällsynt
(Fritzner1 upptar blott pl. skiöppur, och detta blott från ett ställe). Skeppa
kan möjligen liksom mnt. schepel nht. scheffel hava i-omljud av a (jmf. fsax.
skap ngefäs8, fass").
ARKIV rÖR NORDISK FILOLOGI XVII, SY KÖLJD XIII. £2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
