Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Kock: Brytning och nasalvokaler.
digare hellånga), men stavelser med svag levis däremot korta;
Kock i Ark. IV, 87 ff., Beitr. XIV, 70 not, Ark. N. F.
X, 222 f.
Nu framgår det av runinskrifter, som skilja mellan
na-salerat och onasalerat a-ljud (mellan a och a\ att nasaliteten
förlorades tidigare i fortisstavelsér än i infortisstavelser, t. ex.
kuþan ’göþan’ men þ$nsi i Tänginskriften (Noreen: Aschw.
gramm. s. 120). Emellertid har Bugge framhållit i
Yitter-hets Akademiens Handlingar 31 nr. 3 s. 40, att i vissa
runinskrifter ändelsevokalen a, efter hvilken ett -n förlorats,
längre bibehåller sin nasalitet i ord med hiatus än i andra
ord. Så har Rökinskriften knu$, flu$ (= isL knyia, flyia) med
nasalt, men likia (= isl. liggia), kuta (isl. dat. sg. gota eller
guta av goti ’gotisk häst’) med onasalerat a. Den seländska
Frerslev-inskriften har a$ (= isl oa av åi ’farfars far’), men
afa (= isl. gen. af a). Med tvekan förmodar Noreen a. st.,
att knu$, flu$ (uttalade knoa?, floä?) på Rökstenen hava na-
%
salt a, emedan ultima väl var "stark nebentonig" (= hade
se-mifortis) liksom ultima i isl. bua etc. Därvid förklarar han
dock ej, hvarför dat. kuta (gota) har onasalerat a, ehuru
enligt hans mening även ord sådana som gota, d. v. s.
kortstaviga ord, akcentuerades med "stark biton" (d. v. s.
semi-fortis). Enligt hans uppfattning av akcentueringen borde man
alltså hava havt *kut$ (med nasalerat a) liksom knu§.
Emellertid har av mig i Ark. N. F. XI, 209 ff. visats,
att kortstaviga ord (jgota, tala etc.) på ultima hade icke
se-mifortis (= "stark biton"), utan stark levis, och då så
är, är vokalisationen i flu$, knu$ å ena sidan och i kuta
å den andra lätt förklarlig: kuta (== gota eller guta av äldre
*gutan) har förlorat ultimas nasalitet, emedan denna stavelse
hade en svagare akcent, nämligen stark levis, än ultima av
flu$, knu$, hvilken stavelse hade semifortis (möjligen
fortis). Till belysning av denna akcentuering i dessa
forn-östgöteka ord med hiatus erinrar jag om att jag i annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
