Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Hultman: Växlingen ee : iö : iä.
de till dem svarande komposita ku ån f an g áttniðr o. s. v. —
utan omljud liksom de kortstafviga matr salr o. s. v.: hos
de senare kvarstod suffixvokalen ända in i den tid, då
synkopering af i icke längre åtföljdes af i-omljud *). En annan
följd af samma förhållande är, att de kompositionsleder, hvarom
här är fråga, uppträda med vokalen œ. I motsats till de
resp. själfständiga orden, men i likhet med de urspr.
kortstafviga på -tvi-, t. ex. isl. pir mæ’r (se Kock, Indogerm.
Forsch. V, s. 153 ff.) bevarade de sitt i till den period, då
w vid sammanträffande med en följande konsonant gick
för-loradt utan att i kvalitativt hänseende lämna något spår efter
sig. Man invänder kanske, att i så fall dessa
kompositionsleder borde, liksom kuán-, ått- etc., sakna i-omljud. Yi kunna
emellertid, utan att därmed göra oss skyldiga till ett
godtyckligt antagande, uppfatta denna olikhet såsom tillkommen
på analogisk väg, sålunda att de förra lånat den omljudda
vokalen från de motsvarande enkla orden. Dessa hafva,
tydlig t vis redan mycket tidigt, i paradigmet genomfört den i
vissa delar af detsamma ljudlagsenliga stamformen med 5,
medan däremot de fristående motsvarigheterna till kuån-,
ått-o. s. v. upprätthållit och t. o. m. alternativt generaliserat den
omljudslösa stamformen. På det förra hållet är alltså
onekligen ett undanträngande af denna ur komposita snarare att
förvänta än på det senare.2)
Cod. Reg. g. s. 1812 4:o är visserligen, så vidt kändt,
»
den enda urkund, där växlingen mellan stamformerna siö-
’) Den bevisning Bugge i Bidr. t. den ældste skaldedigtnings hist 8.8 £
forebragt för att sufiixvokalen tvärtom bortfallit tidigare i komposita &n i
motsv. enkla ord, kan icke anses bindande. Det är därför knappast på
tillräckliga grunder Kock i Arkiv XII s. 249 IF. modifierat sin synkoperings*
é
teori i öfverensstämmelse med denna åsikt; själ f medger han ock det mindre
säkra i Bugges slutsatser. Äfven Noreens framställning i Aschw. gr. § 62
ansluter sig närmast till Kocks tidigare uppfattning.
’j De öfriga ifrågavarande orden uppträda enl. Larsson i samma nr*
kund under formen sner; fr£ fr$von f rf von; mior miohundr. Af dessa
ßkrif-ningar förekommer mior 2 g., de andra 1 g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
