- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
213

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hultman: Växlingen œ : iö : iå. 213

och sæw- i sin renhet träder oss till mötes, men den är
måhända icke den enda, som bevarar spår af denna växling.
Stockholmska homilieboken — från förra hälften af
1200-talet — företer enligt Larsson i dat. och ack. sing. dels sió
(1 g.), dels sce’ sce (2 g.), i gen. sing, sœ’var (1 g.). Och
ännu i äldre Eddan, hvars hufvudhandskrift som bekant torde
förskrifva sig från slutet af samma århundrade, eger ett
dylikt förhållande rum. Här finner man i nom. sing, såväl
stor (1 g.) som sær o. d. (flere ggr), i dat. ack. sing.
sio (1 g.) vid sidan af sæ o. d. (4 g.), stinn (1 g.); men i
gen. sing, och plur. — om man frånser ett siofarstrpndu
i Rígsþula, som finnes bevarad blott i en yngre handskrift

— endast s$var (2 g.), resp. s§va (1 g.). Hvart för sig hafva
dessa indicier väl icke så mycket att betyda, då ju den
anmärkta motsättningen här lätt kunde bero på en
tillfällighet. Sammanstälda med hvarandra och med Cod. Beg. g. s.
1812:s förhållande härutinnan — beträffande hvilket en
sådan möjlighet synes så godt som utesluten — måste de dock
anses bekräfta, att ordets flexionssystem i den äldre
isländskan företett nämda växling.1)

Den jämförelsevis sällsynta íð-formen af orden i fråga

— sidr sniär miär sliär — anses numera af Noreen hafva

uppkommit genom utjämning af en tidigare hos dem
förefintlig växling mellan iö — framför konsonant och i
slutljudet — och iaw — framför vokal; ta vore här det
ur-sprungligare, iö utveckladt därur genom rø-omljud (Aisl. gr.2
§ 72.2; Aschw. gr. §§ 69.2, 71.3). Hvad det senare angår,

*) Ur Hom.-boken anför Larsson f. ö. snår; mió, mióri; slélegar — hvilka
alla förekomma där blott 1 g. De återstående älsta isl. urkunderna
innehålla enl. honom — 1 gång, då ej annat finnes anmärkt — följande exempel
på orden i fråga: det förra Physiologusfragmentet i Cod. AM 673 4:o A

frecomet; det senare Physiologusfragmentet därsammastädes 8q, sio; äldre

delen af Cod. AM 645 4:o sir (5 g.), streif, si (4 g.) sé (2 g.), sió (2 g.) sto,
s ion om, 8$v ar, sev ar, siøv ar, siaborg; Cod. AM 674 4:o A (Elucidarius) sfr
(2 g.), 9$; Cod. AM 678 4:o B (Placitusdr&pa) sea.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free