217 (Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hultman: Växlingen œ : iö : iä.

217

anm. 1; jf. äfven Kock, P.-B.-S. Beiträge XXIII s. 534 f.).

Diftong tillkom ju ordet endast så vidt det böjdes som
ia-8 tam; u-stammen — från hvilken Hör skulle utgått — hade
måst lyda *hlewu-. Detta skulle väl snarast gifvit fsv.
*lœ-(jf. plur. knæ træ, hvilkas ljudlagsenlighet intet motsäger);

möjligtvis lø- (jf. Nor een, Gesch. d. nord. spr.2 § 28) eller
*liü- (jf. Kock, anf. st. s. 538 ff.); i ingen händelse liö-.
Det i en ä. nda. skrift 1 gång mötande Hut, som Kock s.
535 omtalar, får ej åberopas till bevis för att Hör innehåller
urgerm. eu. Ingenting är rimligare, än att den uttalsform
med y, som det väl i hvarje fall återger, motsvarar isl. hlytt.
Dylika ’hyperhistoriska’ skrifningar äro ej ovanliga i det äldre
danska skriftspråket; ett annat liutt, svarande mot isl. lytt,
nom. sing. fem. pret. part. af verbet lyta, citeras sålunda af

Kalkar, Ordb. II s. 856 a.

Yi hafva i det föregående helt och hållet sett bort ifrån
Noreens mening, att urnord. aiw, där det efter synkoperingen

af de gamla ändelsevokalerna var tautosyllabiskt, regelbundet
öfvergått till øy (Aschw. gr. § 80, anm. 2). Det vore väl
icke omöjligt att förlika den med den här framstälda åsikten,
om ock förklaringen därigenom vunne hvarken i enkelhei
eller i sannolikhet. Genom det som hittils anförts till stöd
för densamma, kan den emellertid ingalunda anses bevisad.
Att fiio.-isl. øy ey ’alltid’ utvecklat sig ur *aiw är väl
obestridligt. Men med hänsyn till den undantagsställning ordet
såsom ofta obetonadt intagit - dess mångskiftande gestalt,
fno.-isl. øy ey, æi ei, é, fsv. ä ger en antydan om talrika
differentieringar och utjämningar — får det svårligen
tillerkännas vitsord i fråga om den behandling, förbindelsen aiw
undergått under normala förhållanden, d. v. s. i starktonig
ställning. Om kompositionsleden Sø- i fsv. ortnamn, hvilken
ju kan hafva varit svagtonig, gäller naturligtvis detsamma.

Bugge har i P.-B.-S. Beiträge XXIY s. 428 ådagalagt, att

isl. hreyr icke representerar ett urgerm. *hraiwiz utan är

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/anf/1901/0225.html

		Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 / 217 (1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|