Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Hnltman: Växlingen œ : iö : iä.
en grafisk variant till hr ør. Lika litet bevisande äro fsv.
fila. frø, y. fsv. snø slø och deras danska motsvarigheter,
samt da. sø. Den inre sannolikheten af Kocks åsikt, att frø
utvecklat sig ur fr tö enligt samma ljudlag, som låtit friüsa
blifva frysa (Arkiv V s. 380 noten; VI & 43), kan ej med
fog förnekas. Och att vokalen ø i de öfriga icke återgår på
øy är väl så godt som säkert. Forns venskan intill midten
af 1400-talet, liksom ock den äldre danskan, visar ej ett spår
af någon annan form än sniör sniø o. d., sliör sliø o. d.,
medan i våra dagar formerna snö o. d., slö o. d. tyckas vara
fullkomligt enrådande inom det östnordiska språkgebitet med
undantag af vissa aflägsna bygder (ss. Dalarna, Gotland,
Östersjöprovinserna).*) På samma sätt är stö siø
genomgående i den äldre danskan, sø i den nuvarande. Under
sådana förhållanden kan det ej råda något tvifvel därom, att
de senare formerna i rätt nedstigande led härstamma från
de förra. Ingenting står i vägen för antagandet att ett af ø
efterföljdt konsonantiskt i ljudlagsenligt bortfallit, i svenskan
om det föregicks af en konsonantförbindelse (åtminstone sn
sl), i danskan äfven annars.
Att en analog utveckling på Gotland skulle gifvit
upp-hof åt nygutn. snoy sloygur, är naturligtvis otänkbart; ej häller
vederlägga här urkunderna, att orden altifrån förliterär tid
haft samma vokalisation. Men att formerna finnas i
nygut-niskan är dock icke precis detsamma som att fornspråket
använd! dem. Man har svårt att värja sig för
misstanken, att de på ett eller annat sätt äro oursprungliga,
isynnerhet som det enda hithörande ord, som finnes belagdt ur
forngutniskan, där lyder siftr. Kanske förtjänar det tagas i
öfvervägande, om ej snoy sloygur helt enkelt bero på
invär-kan af fastlandssvenskan, i st. f. hvars ø målet altså skulle
substituerat oy. Det egendomliga ^-ljudet i sloygur talar
’) På tyskt inflytande beror da. sne. I de da. dialekterna finner man
den väntade formen snø. (Falk—Torp, Dansk-norskens lydhistorie s. 196).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
