Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«
östergren: K&sosväksl. i fev. SI
Magn. Er. Test., ’thu skalt warä en beskermare älländä
jom-frur, enkior och faderlösä barn’ Ya 20, ’gömare hans siälf
Bir 3.376, ’förökelse thera afkömd ok affödho’ ib. 3.421, där
jenitiven (?) kommer efter värbalsubstantivet, synes det mig
möjligt att även funksjonelt fatta den ifrågavarande fornen
som ackusatiy (äller dativ). Man kan även jämföra en del
av de nedan anförda eksempien. Som bekant
förekommer det ju i en mängd språk, att ett nomen, som står
särsjilt nära det värb varav det bildats, styr detta värbs
kasus i stället för jenitiv, ock detta är icke inskränkt blott
till sådana fall som det plautinska ’quid tibi hane curatiost
rem?’, där rem kansje snarast beror av hela frasen ock är
framkallad av dess likhet med ett enkelt värb, utan
förekommer t. eks. i indiska språk på ett sådant sätt, att man
måste säga, att nominet styr ackusativ (Jfr. Delbrück: Yergl.
Syntax I. 386 f., samt Paul: Prinz.8 § 203). Redan i ett
sådant eksempel som det av Paul anförda ’auetorem esse aliquid’
torde ackusativen höra något närmare till substantivet, än
rem i det nyss anförda eksemplet. Synnerligen goda
para-leller till de fsv. eksempien lämna forn- ock medel-högtyskan.
Hos Otfrid förekommer ackusativ av pärsonen vid ’ist
wun-tar’, ’was firiwizzi’, ’ist niot’ ock några andra dylika, där
dock ackusativen snarare hör till hela uttrycket (Jfr Erd-
mann: ’Unters, ö. die Syntax der Spr. Otfrids H. 127).
Viktigare är, att substantiverade infinitiver stundom i
medelhögtyskan, ock än oftare i fornhögtyskan, styra värbets kasus,
särsjilt ackusativ, t. eks. ’durch behalten den lip’ (J. Grimm:
Deutsche Gr. IY. 716, 756); ock i sin grammatik IV. 755
sager Grimm: "da wo nomina ihre angestammte verbalkraft
besonders rege erhalten haben, mögen sie auch noch den acc.
regieren". Han anför därpå några eksempel, som han
emäl-lertid betecknar som icke absolut säkra, emedan de
ifrågavarande orden kunde vara jenitiver, som förlorat sin ändelse,
därför att en annan jenitiv går före. Jag måste ärtjänna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
