- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
45

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

östergren: Kasnsväksl. i fsv.



46

inträssangt eksempel härpå, som är alldeles analågt med ett

sådant som ’aff idhrom kännedoms sannind’ ock i avseende
på denna sak lika beviskraftigt som detta för sin, träffas i
SO 118, där det heter: ’jngen embetz broder steyde (för
’ste-dye’) eller vntlocka sinom emb[e]tz broders tienista folk’.

Ja, dylika konstruksjoner kunna till ock med leda
därhän, att på dativformen bildas en ny jenitiv. På detta sätt
tror jag man får betrakta uppkomsten av formen
capitena-rommens i eksemplet: ’alle oc hwar en sollanär oc tyänare
ökwla lydha capitenarommens bwd’ PM 26; d. v. s. jag tror,
att den omständigheten, att lydha styr dativ, är den
psykolå-giska grunden till uppkomsten av kontaminasjonsformen. Att

såsom Kock: Tidskr. f. Fil. N. R. VIII. 301 ff (jfr även
No-reen: Ark. VIII. 150) säga, att capitenarommens är en jen.
bildad på dativen, är icke att jiva en uttömmande
förklaringsgrund till uppkomsten av formen. Med den förklaring
jag tänker mig stämmer gott, att av övriga av Kock:
Tidskr. f. Fil. a. st. samt Ark. XVI, 274, not ur litteraturen
framdragna fall av jen., bildad på dat., två förekomma vid
liknande konstruksjoner, d. v. s. så att frasen jer unjefär
samma mening, även om man tänker sig dativen i jenitivens

ställe. Så Börk: Darius s. 46 Bar Fäderslandetz Trång ey
warit honoms Smärta\ samt Messenius: Disa s. 7 ’Oxen
bety-der hunger och stoor twångh Och Tiuren medh Swerdh mån-

goms vndergångh. Det tredje, alloms hos Peder S wart:
’Äreminne öfver konung Gustaf I’, (1560) s. 69, står omedelbart
efter preposisjonen vthi: ’vthi alloms och hwar och ens embete’.
Härmed kan jämföras, att i de norska dialekter, som bevarat
dativen, ock där jenitiven användes endast vid for — skyld,
jenitiven i regeln bildas av dativ, t. eks. i solørsk dialekt

’for ongoms skull’ (Jfr Amund Larsen: Ark. XIII. 247).

Funksjonslikheten mällan jenitiv ock dativ visar sig
synnerligen tydligt t. eks. i dalmålet, där enligt Noreen: Inl t.
dalmålet s. 5 dels dativen ärsatt den utdöda gamla jenitiven, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free