- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
167

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167 Kock: Till fnord. ljudlära.

ningar sådana som gik bort etc., liksom nokon etc. blivit
no-ghon i relativt oakcentuerad ställning; jmf. Kock i Tskr. f.
fil. nr. in, 249, Fsv. ljudl. I, 69 ff. På sist anf. st. (s. 95) har
jag framhållit, att utvecklingen från k till gh kan tänkas
hava varit antingen k > g > gh eller k > ch > gh, och jag
sökte där visa, att utvecklingen "åtminstone dialektiskt" varit
den senare. Detta anser jag alltjämt vara riktigt; särskilt
framgår det av Yadstena Klosterregler.

Själens Tröst gör det emellertid troligt, att i vissa trakter
utvecklingen varit k> g > ghx\

Man kan fråga sig, huruvida det slutljudande ^-ljudet i
9Wi 9Q9 i Själens Tröst var långt (jmf. stavningen ryg "rygg")
eller kort (jmf. stavningen wørdhnig etc.). I TfF. nr. IX,
159 f. har jag visat, att långt Æ-ljud i semifortisstavelsen
övergått till långt ,9-ljud i argh bikkia "arg hynda" > nysv.
drgbigga "arg kvinna"2). Det vore därför tänkbart, att gikk
bórt etc. med långt Æ-ljud omedelbart blivit gigg bort etc. med
långt #-ljud. Detta skulle dock förutsätta, att vid uttalet gikk bórt
semifortis-(ej infortis) hvilade på gikk. Men då ljudförsvagningen
i gikk (> gig, gigh) är ganska sen, är det väl ej sannolik^
att semifortis vid denna tid låg på gikk i uttryck sådana som
gikk bort, utan troligen hade gikk i dylika uttryck liksom i
våra dagar infortis. Detta förutsätter, att Ar-ljudet i gikk bórt
förkortades: gik bórt. Detta gik bórt (med kort Avljud) har
alltså övergått till gig bórt med kort #-ljud. Längre har
utvecklingen av det ursprungligen långa Å-ljudet åtminstone
i regeln icke fortskridit i Själens Tröst. Men pret togh "tog"

*) I Aschw. gramm. § 267 är Noreen böjd för det antagandet, att
utvecklingen alltid skulle hava varit k z> g >• gh, dock utan att därför
anföra skäl.

*) Enligt Lidén och Noreen (se den senares Aschw. grammatik § 102, 2)
skulle nysv. argbigga till senare sammansättningsled hava ett fsv. *bœggia
(nysv. dial. bägga "tacka"). Denna etymologi är tydligen oantaglig. Tackan
(honfåret) är ju typen för fromhet och beskedlighet. En "arg tacka" vore
därför "ett zoologiskt monstrum", såsom jag hört en filolog med tanke på
Lidéns etymologi uttrycka sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free