Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Kock: Svar.
« •
Men visst är, att av hans framställning (Aschw. gr. § 289,2; 320,2)
p& intet sätt framgår, eller att där på minsta sätt antydes, att han
med schwachtonig i detta fall menat eller ens företrädesvis menat
unbetont ("mit anton [== levissimus] versehen"). Icke haller i Aisl. gr.
§ 240 nämnes eller antydes, att utvecklingen annart > annat, okkam
:> olikan etc. inträder blott eller företrädesvis i levissimusstavelser.
«
Det av N. nu anförda citatet ur Aschw. gr. s. 53 r. 8 (dftr
det är fråga om akcentuering i allmänhet, icke om
ljndförbiii-delserna rn, rt, och hvilket något utförligare lyder "Einzelne
worter haben wenigstens alternativ unbetonte ultima wie z. b. n%o ...
tio . . ., üsal . . . und in gewissen stellangen annar") står med 170
sidor skilt från hans regel om rn z> (n)n (§ 289,2) och med 195
sidor skilt från hans redogörelse för rt : (t)t (§ 320,2), utan att
någon hänvisning förekommer. (För övrigt hade jag redan i Ark.
nf. I (1888) s. 74 uttalat den förmodan, att annar hade levissima
på nitima). Och de övriga orden fsv. noko(r)n, okart: occat, i part
iparii Icke ens 170 resp. 195 sidor längre framme i boken
omtalas, att dessa ord kunde hava levissimus på nitima, än mindre nr
der hvilka förhållanden detta var fallet.
Under dessa omständigheter och p& grund av hvad jag i Ark.
nf. XIY, 158 ff. framhållit, anser jag, att man med skäl kan
beteckna N:s förklaring av växlingen -rt: -1, -rn : -w i Aisl. gr.2 och
i Aschw. gr. såsom "icke lycklig", och jag menar, att den utredning
som jag i Ark. nf. XIY, 158 ff. sökt giva, var i hög grad behövlig.
Eget nog har, som nämnt, N. i sitt Beriktigande (som klandrar
att jag inkorrekt återgivit hans akcent-terminologi) själv icke korrekt
framställt förhållandet mellan hans och min akcent-terminologi^
Han yttrar: "Härav framgår, att jag med "schwach to n i gk ei t"
menar, såväl "schwacher 1) nebenton" (= Kocks både levis, vare sig
stark1) eller svag, ock levior), som . . . ." — Den akcent, som jag
kallar stark levis, låg på andra stavelsen av kortstaviga ord i det
egentliga [samnord.] fornspråket, t. ex. på ultima av vtnir, dägar;
se t. ex. Kock i Ark. nf. XI, 209, Alt- und neuschw. acc. s. 117
stycket 7. Denna akcent (på nitima av vtnir etc.) kallar
emellertid N. för "starker nebenton" i Aschw. gr. § 57, II B. 1 — s. 51
stycket 4 och i Aisl. gr. § 51 anm. 1. Alltså innefattar enligt dessa
skrifter N:s benämning "schwacher neben ton" icke min benämning
stark levis, utan hans "starker nebenton" motsvarar både min
se-mifortis (på ultima av uttal etc.; jmf. t. ex. Noreen: Aisl. gr.* §
51, 2 a; Aschw. gr. s. 51 stycket 1 med Kock i Sv. landsm. XIII
nr 11 s. 2, Alt- und neuschw. acc. s. XII) och min stark levis (på
ultima av vtnir, dägar i fornspråket ; jmf. citaten ovan).
Professor N:s ovanstående Beriktigande är delvis avfattat i en
ton, som hittills icke varit vanlig i Arkivet. Då iag i detta mitt Svar
sökt undvika denna ton, tror jag mig hava handlat i tidskriftens
intresse. Lund.
Axel Kook.
Kursiverat av mig
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
