Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Anmälan.
97
stått nr dem genom förlust av stavelsen -li~, då de snarlika
stavelserna -K- och -MJcer] stodo intill hvarandra (othc[li]U1cer).
Av ovanstående framgår emellertid, att icke blott i fsv., ntan
ock i isländskan lång konsonant förkortas mellan en vokal med
levissimns och en vokal med semifortis; jag erinrar om de nyss
nämnda isl. heimol(l)iga (<Z*héimollika), heimiligr (<Z*héimultkr).
S. 141 säger förf. sig icke kunna giva någon förklaring av
det korta i-ljudet i fsv. œmbite (så även i Ood. bur.), nysv. ämbete
i motsats till isl. embdtti. Förklaringen synes mig ligga nära.
Såväl det korta i-ljudet som i-ljudet i fsv. œmbite beror på tysk
påvärkan. Jämte ambacht använde mnt. nämligen ambet, ambicht,
ammet gen. ammetes, under det att plattyskan i våra dagar har
ämbete, enibede (jämte ambacht, Bergbaus), och i mht. formerna
ambit, ambet (dat. ämbete), ambeht äro uppvisade. Det nysv. ämbete
utgör väl den ljudlagsenliga utvecklingen av fsv. œmbite enligt den
av mig i Fsv. ljudl. II, 454 ff. ådagalagda ljudutvecklingen % > e
i öppen stavelse; måhända kan nysv. ämbete dock delvis direkt
återgå på tyska former med e i anara stavelsen.
Ordet frœls har ej, såsom O. menar (s. 144), förlorat t (äldre
frials) genom påvärkan från frœlsa, utan frials har Ijudlagsenligt
blivit frœls (se Kock Ark. nf. II, 43).
Med anledning av den i Cod. bur. liksom i andra &v.
skrifter vanliga formen paue "påve" refererar O. s. 153 den av LÄffler
i Tf F. nr. V, 80 framställda förklaringen av fsv. pawe, isl. páfi.
Enligt Läffler skulle denna form så hava uppstått, att det mnt.
pawes infördes till Norden, men där missuppfattades såsom en gen.
på -es (jmf. hirpes, hirpis till hirper, hirpir); man nybildade
därför en nom. *pawir, "hvaraf dock tidigt en svag form pävi. .
uppstod". O. framhåller dock, att någon nom.,*jpatwV ingenstädes
påvisats.
Enligt min uppfattning är den nordiska formen pawe, páfi
att förklara på helt annat sätt. Kluge anmärker i sin Et. Wb.6,
att det slutande -s i det fht. bábes är svårförklarligt, men han
förmodar, att bábes är ett latinskt lån (papa), som gjorts under
påvärkan från fornfranskan, hvilken jämte pape (lat. papa) även
använder papes med på analogisk väg tillfogat nominativt -s. Man
kan väl därför säga, att det är väl så mycket befintligheten av
-s i fht. bábes, mnt. pawes som saknaden av -s i det nordiska
pawe, páfi, som väcker förvåning. Om man i forntyskan jämte det
påfallande bábes, pawes även hävt den s-lösa formen *bäbe, *pawe
(jmf. lat. papa, ffra. pape), hvilket väl är ganska troligt, så utgör
det nordiska pawe, páfi just denna s-lösa form, hvilken införts till
Norden. Men då, så vitt jag känner, åtminstone hittills *bábe,
*pawe ej påvisats från forntyskan, så kan det nordiska ordet
uppfattas även på följande sätt. Det ags. pápa "påve" har lånats till
det västnordiska språket under formen pápa, pápi, ehuru denna
form av ordet blott ett par gånger anträffats (jmf. Fritzner2). Nom.-
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOQI XIX, NY FÖLJD XV.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
