- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
234

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om H~brytningen i fornnordiska språk.

I Arkiv nf. XIII, 161 ff. har jag behandlat frågan om
den samnordiska yngre o-brytningen. Mitt resultat var i
all korthet följande (jmf. s. 196 ff.). Under en viss
samnordisk period hade ändelsevokalen a, efter hvilken en på
urnordi8k tid kvarstående nasal konsonant gått förlorad,
mistat sin nasalitet i stavelser med svag levis {gdda <
*gel-dan\ men bibehöll ännu sin nasalitet i stavelser med stark
levis (eta < *etan).

På samnordisk tid värkade blott ett onasalerat (icke
ett nasalerat) a den yngre brytningen; därför gelda > isl.
gialda, nom. sg. *eta>iata "krabba", men däremot infin.
etci> isl. eta "äta".

S. 193 ff. diskuterade jag frågan, huruvida på
samnordisk tid ett o-ljud, som efterföljdes av en ännu alltjämt
kvarstående nasal konsonant (såsom i isl. sialdanj fsv.
sial-datij sœldan) värkade brytning eller icke, men utan att
kunna avgöra detta spörsmål.

Dessutom framhölls s. 195 f. noten 2, att jag ej kunde
ådagalägga, att ändelsevokalernas nasalitet spelat någon roll
vid den yngre w-brytningen.

Efter att hava å nyo granskat dessa frågor skall jag
emellertid här nedan söka visa, att på samnordisk tid den
yngre «-brytningen icke inträdde i tvåstaviga ord med kort
rotstavelse, efter hvilkas ändelsevokal u ett «-ljud tidigare
förlorats. Därigenom får man fullkomlig överensstämmelse
mellan reglerna för den yngre o-brytningen och för den yngre
w-brytningen. Vidare skall jag söka utreda, huruvida ett
o-och ett w-ljud, som omedelbart efterföljdes av en kvar-

ARKIT rÖB MOBDISK riLOLOOI XIX, NT »ÖUÐ XV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free