Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: ET-brytning. 239
Beitr. XXVII, 166 ff. har jag visat, att något germanskt
i-omljud på e icke existerat, utan att i-omljudet på e
genomförts i de skilda germanska språken efter den tid, då det
urgermanska språket klyvts i dialekter. I Norden har man
hävt två perioder för i-omljudet av e, liksom för i-omljudet
av andra vokaler, en äldre och en yngre period. Under
dessa förhållanden har utvecklingen e>ii dat. sg. *tegi>
tigi och i nom. pl. *tegiü > tigir inträtt i ganska sen
(samnordisk) tid och först efter den äldre brytningsperioden.
Sedan nom. sg. *tegutt blivit tiugr (tiogr) och ack. sg. *tegu
blivit tmg (tiog\ kvarstod alltså tillsvidare e-ljudet i dat. sg.
Hegi och i nom. pl. HegiR. Under denna tid överfördes e
icke blott från ack. pl. tegu, utan också från Hegi och HegiR
till nom. och ack. sg., så att man fick tegR (tegr)} teg *). I
isl. t0gry teg ser jag icke w-omljud av e, utan när teugr, teug
användes i relativt oakcentuerad ställning, övergick under en
period eu ljudlagsenligt till 0, såsom jag framhållit i Beitr.
XVIII, 430.
Från nom. sg. tiugher, ack. sg. titigh, dat. pl. tiughum
samt ordinaltalet Hughunde, alla med ljudlagsenligt iu i
rotstavelsen (se s. 243), överfördes denna diftong i fsv. till ack.
pl., så att man fick tiughu. Så förklaras väsentligen ock
det en gång anträffade isl. tiogo.
*) I harmoni härmed förklaras, att fsv. ortnamn, i hvilka (det
långsta-viga) gudanamnet Niorþr ingår såsom sammansättningsled, oftare hava
former på Nœrdha- (utan brytning) än former på Niœrdha- (med brytning), ett
förhållande, som Noreen i Aschw. gr. § 313 anm. 2 finner »unklar". Så har
man visserligen Nierdhatunum (1298) men Nerthetunum (1291) i Uppland,
Nyœrdhawi (1355, nu Mjärdevid, Slaka) men Nœrdhawi (1374, nu Mjärdevi,
Hagelstad) i Östergötland; dessa och andra exempel på Nœrdha- hos
Lundgren: Hednisk gudatro i Sverige s. 74 f. Ordet har en gång böjts nom.
*NerþuR, gen. *NerþaR, dat. *Nerfi, ack. *Nerþu. Den äldre «-brytningen
genomfördes tidigare än den yngre a-brytningen och tidigare än det yngre
i-omljudet av e. Sedan man därför fått NiorctR, NerctaR, *Ner$i, Niorä,
överfördes e fakultativt från genitivus och dativus till nominativus och ackus.
Vid böjningen *NerÜR, NeräaR, *NerS vållade invärkan från nom. och ack.
*Nerå*R, *Ner&, att brytningen i NerctaR > NiarþaR blott fakultativt
genomfördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
