- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
243

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: ET-brytning. 243

och Hägerstadstenen i Uppland ioruntr, ävensom det fda.
Bierund. Detta fgutn. io övergick senare i vissa ställningar
till {ie >)ie: *biwn > hiern "björn" etc. (Kock i Beitr. XX,
123 f., Ark. nf. XI, 356 not 1; 211).

Forngutniskan har alltså brytning icke blott i det
långstaviga pret. pl. hieldu "höllo" (motsvarande fsv. hioldo]
jmf. Kock i Beitr. XX, 124 not 2) och i det kortstaviga
tiughu "20" (överensstämmande med tiughu i den egentliga
fornsvenskan), utan också i det kortstaviga 3 pl. pres. ieru
"sunt" (jämte iru).

I detta kortstaviga ieru (< *ioru < *erw[w]) "äro" har
brytning inträtt, ehuru ett n förlorats efter ändelsevokalen
u (*erun)y och detta i motsats till isl. eru fsv. œru œro *).

Vi övergå till ord med germanskt e i rotstavelsen, hvilka
i följande stavelse hava w, åtföljt av en alltjämt
kvarstående nasal konsonant.

I dylika ord har w-brytning ljudlagsenligt inträtt, vare
sig att orden voro lång- eller kortstaviga. Jag anför
exempel:

a) långstaviga:

isl. diorfung "dristighed", fiorsungr "fjæsing, fjærsing, et
slags fisk", gioldungr "eunuk", kioltunq f. "det mellem brystet
og den ved beltet opMtede kyrtill dannede rum, der tjente
til opbevaringssted"; de fsv. namnen Skioldunge,
Skioldung-stadhum (anförda hos Lundgren; Personnamn på -ing s. 15),

*) Om äter iu alltid kvarstod i forngutn., när följande stavelse hade
««-ljud, så förklaras ieru, hieldu sålunda: från pl. Huru, *hiuldu fingo sg.
Hur, *hiult iu, och sedan Hur, *hiult blivit ier, *hielt, lånade pl. ieru, hieldu
ie från dem (jmf. Kock i Ark. nf. XI, 856 not 1).

Även i den egentliga fornsvenskan finnes såsom en relativt sällsynt
form iœr "är", särskilt i Dalalagen och Västmannalagen. Dessa lagar
innehålla även annars åtskilliga dialektdrag; se Kock: Fsv. ljudl. II, 519 ff. Jag
lämnar oavgjort, huruvida detta iœr bör förklaras såsom fgutn. ter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free