- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
248

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

Kock: Z7-brytning.

XII, n:r 7 s. 25 ff., Ark. nf. VI, 326 ff.; X, 223; XI, 209
f., Alt- u. neuschw. accent, s. 95.

Då nu på samnordisk tid ultima-vokalen var halvlång
i kortstaviga ord av typen eta rkrubba", *eburjt, hvilka efter
ultima-vokalen icke förlorat någon nasal konsonant, så bör
ultima-vokalen i t. ex. de kortstaviga infin. eta (< *etan)
obl. kasus berp (< *berun *berön) hava varit mera än
halvlång, eftersom vid konsonantförlusten i *etanJ *berun med
redan halvlånga ändelsevokaler ^-ljudets kvantitet bör hava
övergått till den omedelbart föregående vokalen. Även om
ultimas kvantitet i eta,, berp på samnordisk tid icke var
fullt lång (utan blott mera än halvlång), betecknar jag dock
ordens uttal efä} beru.

Även vid förlusten av w-ljudet i de långstaviga
*gél-dan, *bellun blev i gelda, *bellu ultima-vokalerna delvis
förlängda, men då ultima av dessa långstaviga ord hade svag
(ej stark) levis, måste deras ultima-vokaler redan på
samnordisk tid hava varit på sin höjd halvlånga, kanske redan
alldeles korta.

Om nu den yngre brytningen värkades endast av
ett kort eller ett blott halvlångt a och w, så
inträdde den ljudlag8enligt i gélda > gialda, seldan > sialdan7
nom. sg. eta > iata\ vidare i *bellu > biollu, *etünn > iotunn,
*berkun > nyisl. björkun, *ebum > iofurr. Däremot inträdde
ingen brytning i infin. eta, obl. kasus berp med
ultima-vokalen mera än halvlång. Jmf. ¾-omljudet i pl. *bönin>
bmir, *suntR > synir, men poltJcer, máttigr (<c *mätttgr) utan
omljud.

Även om man föredrager denna senare alternativt
föreslagna förklaringen av växlingen gialda : eta, biollu: beru, är
man berättigad till det antagandet, att under en viss
samnordisk period de åtminstone inemot långa, med stark
levis akcentuerade ultima-vokalerna i de kortstaviga eta, berü
med tidigare förlorat -w voro nasalerade, ehuru nasaliteten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free