Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: inbrytning.
251
Den samnordiska akcentueringen i samband med
nasalförhållandena hava varit bestämmande för den
samnordiska a- och M-brytningen; se s. 245 ff. *).
’) Då växlingen gialda : et a, biollu : beru är att återföra på
balanslagarnas inflytande på ändelse vokalerna, så må här meddelas, att man även
i den ¾lsta fornfrisiskan finner vokalbalansen i: e, w.o genomförd. I
Eiost-ringerrätten, hvars handskrift är från omkring 1300, och som återgiver den
Weser-frisiska dialekten, är nämligen följande regel tillämpad: "såsom
än-delsevokaler i infortisstavelser brakas t’, u omedelbart efter kort rotstavelse;
annars e, o" (alltså e, o omedelbart efter lång rotstavelse och i stavelser, som
skiljas från rotstavelsen av någon mellanliggande stavelse). Ex. dat. sg.
godi "Gud", partic. eferin "faren", megitha (av megith "flicka"), clagire
"an-klagare" — men dat. sg. gode "egendom", gen. sg. scriueres "skrivares",
kyninges "konungs", louade etc. etc. Vidare: skilu wi "skola vi", sihur
"säker", hauun (dat. pl. av haua "egendom") — men haluon (dat. pl. av
halue "sida"), flror "avlägsnare", dat. pl. heligon etc. etc. Kegeln kan även
så formuleras: "stavelser med stark levis hava t, u\ stavelser med svagare
akcent (svag levis, levissimus) hava e, o". Denna vokalisation visar, att man
på ett något äldre stadium i fornfrisiskan (liksom i det samnordiska
språket) hävt genomgående i och u i infortisstavelser. I fornfrisiskan hava
än-delser med semifortis (t. ex. -ing, -ung i panning "pänning" etc.) t, u
liksom i fornsvenskan. I strid med balanslagarna hava dock i fornfrisiskan
kortstaviga ord med e i rotstavelsen i näst följande stavelse oftare e än i
(t. ex. tele "tal") och kortstaviga ord med ey o i rotstavelsen i näst följande
stavelse o (t. ex. fretho "fred", dat. pl. bodon "bud") — detta enligt
vokalharmoni. (Enstaka gånger användes -is för väntat -es: geni kindis etc.)
W. Heuser har i sin nyligen utgivna Altfriesiches lesebuch (1903) s.
36 f. iakttagit en viss regelbundenhet i växlingen av « : c, u: o i fornfrisiskan,
men han fattar orätt denna växling i sin helhet såsom vokalharmoni.
Han synes icke hava funnit huvudregeln för växlingen; ej häller ställer
han den i samband med akcentueringen.
Jag hoppas annorstädes återkomma till behandlingen av de
fornfrisi-ska ändelsevokalerna.
Lund.
Axel Kock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
