Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikkola: Slaviska l&n.
327
verbet m$ti (stammen men- och min-) betyder "trycka,
klämma, trampa, knåda, bråka". I lettiskan betyder det härmed
besläktade verbet mit (präs. minu) både "trampa" och "garfva".
Att äfven det slaviska m$ti haft betydelsen "garfva",
framgår tydligt af lillryska orden koSemjaka (koSe- till koSa
"läder") och mjatnik "garfvare", i hvilka förbindelsen mja går
tillbaka till urslav. w?-, samt mnec "rohgerber", där
förbindelsen mn uppstått af min-, afljudsstadium till men-. Vidare
är att märka ry. syro-mjaif "hvitgarfvadt läder, mänt",
egentligen "råläder", emedan första sammansättningsledet
syro-betyder "rå". Sednare delen skulle i urslavisk ljudform lyda
*m$tt. Detta skulle i östersjövendiskan ge *matt (½a/,
*mant\ på samma sätt, som urslav. sv$t- gifvit östersjövend.
svq,t-. Från de vestslaviska språken kunna vi visserligen
icke numera uppvisa något till urslav. m$tt (ry. -mjat’)
svarande enkelt eller afledt ord, men icke dess mindre
tyckes ordet ej heller där varit okändt. I det fornpreussiska
Elbinger-vokabulariet förekommer mynix "gerwer", d. ä.
"garfvare". Detta kan icke vara ett genuint preussiskt ord,
utan är lånadt från någon angränsande polsk eller kassubisk
dialekt. I polskan skulle en till lillryska mjatnik svarande
form lyda *mi$tnik och i kassubiskan *mttnik ur äldre
*mlnt-nik (rättare *m\tnik med nasalt i), se förf. Betonung und
Quantität der westslav. Sprachen s. 4 ff. Den sistnämda
formen är nästan identisk med den preussiska: i preussiskan
har blott t bortfallit mellan tvenne nasaler, och *minnikSj
mlniks {mynix) sålunda uppstått.
Men huru förhålla sig nu sv. månt och månta till det
vendiska *mat (*mant)? Från fornsvenskan är belagdt
endast verbet månta, äfvenså menta från fornnorskan. På
något sammanhang med sista stafvelsen i ordet pergament torde
väl ingen tänka, enär detta ord blifvit upptaget i nordiska
språk i en annan förkortad form, näml. pärm. En släkting
till månta känner äfven medeltidslatinet: mantor "coriarius"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
