- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonde Bandet. Ny följd. Sextonde Bandet. 1904 /
67

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67 Kock: Nord, ordforskn.



Genom förlust av $ mellan två andra konsonanter blev
*lau%-ggr$da%R till *lauzggrda%R. Ljudet q i infortisstavelsen
övergick ljudlagsenligt tidigt till it (*lausgurda5R) liksom t. ex. i
isl. vesgl (nom. sg. fem.) :> vesul. Fullt ljudlagsenligt skulle
ig i *lauzgurda%R väl hava blivit gg (jmf. utvecklingen ðd
> dd i guðdömr > isl. guddómr fsv. guddomber etc.), men
helt naturligt anslöts *laiiggurda%R till lau%aRda%R (skrivet i
isl. laugardagr) och antog därför dess g-ljud: lau%urda%R}
skrivet laugardagr. Detta motsvaras ljudlagsenligt av fsv.
løgliiirdagher (løghordagher).

Då, såsom vi sett, isl. lof: loýgerþ och flera andra ord
med och utan -gerp hava samma betydelse, betyder alltså
laugurdagr helt enkelt "baddag" och har således samma
betydelse som laugardagr och laugdagr.

En synnerligen god bekräftelse på denna min förklaring
av laugurdagr, løghordagher finner jag däri, att ordet en
och annan gång i fornsvenskan anträffas med ø i andra
stavelsen. Så finner man løghør daglien SD ns. I, 52 (år 1401),
løgliørdaghin SD ns. I, 96 (år 1402). Denna form hänvisar
på ett äldre Høghgørpdaghr (*laugggrcfdagr)j som genom
anslutning till verbet gøra med jø-ljud låtit andra stavelsens
p-ljud övergå till ø-ljud, liksom g framför r i fortisstavelse
ljudlagsenligt fått denna utveckling *).

Jag anmärker att laugurdagr även kunnat utvecklas
ur Hanz-giurft-dazn "badberedningsdag* (med fortis på första,
levissimus på andra och semifortis på tredje stavelsen), i
hvilket ord substantivet *giurð giorð (jmf. isl. giorva "göra") med

*) Løghurdagher, løghordagher är en vanlig form även i sådana
forn-svenska skrifter, där R i likartad ställning förloras eller ofta förloras. Detta
är t. ex. fallet i textkodex av ÖGL., som har lø ghur daghær (Tamm i
Uppsalastudier s. 29). Undantagsvis förekommer dock även en form utan r, t. ex.

1 øghodaghin MELL Egn. 7, løghodagin SD ns. II (1409). Den r-lösa formen är
att förklara på så sätt, att laugurdagR under påvärkan av langanda g R fått
.E-ljud (laugiiRdagR), hvarefter lauguRdagR ljudlagsenligt blev løghodagher.
Även inflytande från sunnodagher kan hava spelat en roll vid r-förlusten
i løglio(r)dagher.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1904/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free