Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Kock: Nord, ordforskn.
brytning ingår. Om förlusten av konsonantiskt i i dylik
ställning jmf. Kock i Ark. nf. Y, 146 ff., där exempel sådana
som Anbiurn ;> Anburn etc. anföras. I realiteten är det
naturligtvis alldeles oväsentligt, om man utgår från
*lau$-gQrt-da%R eller från *lauz-giurð-da%R, då dessa två former hava
samma betydelse och väsentligen samma ursprung.
De nu behandlade, i fornspråken förekommande formerna
isl. laugardagr, fno. laugurdagr, fsv. løghar dagher,
løghor-dagher etc. äro naturligtvis de för ordets etymologi avgörande.
Jag skall dock tillägga ett par anmärkningar om former,
som uppvisats blott från senare tid eller i moderna
bygdemål.
I ä. nysvenskan möter log er dag (Kock: Alt- u. neuschw.
acc. s. 211) och i vissa svenska bygdemål lör da (med slutet
o-ljud och rd uttalade såsom supradentalt d)\ även i Ryfylke
i Norge finnes lördag♦ Redan Beckman har i Ark. nf. YII,
234 riktigt antytt, att ö (o) i första stavelsen beror på en
äldre akcentuering laugardågr med fortis på senare
kompositionsleden. Diftongen au i semifortis-stavelsen blev
ljudlagsenligt till o; se om denna utveckling Kock: Tydning af gamla
svenska ord (1881) s. 1 ff., Ake. II, 329 ff. och anf. st.
Sedan fortis förlagts till första stavelsen, har i Hordag lörda
(löda) rotvokalen förlängts framför rd. Om det sällsynta fsv.
loghadagher (YML. Kr. 26 pr. i var.) icke är skrivfel för
løgha-dagher, är dess o att förklara liksom i ä. nsv. logerdag (Kock:
Alt- u. nschw. acc. s. 211). Förmodligen har ^-ljudet i det
från ett par norska bygder påvisade lurdag liknande ursprung,
d. v. s. att laugardagr (eller laugurdagr) blivit Hogardágr
(^logurdágr) > Hugardágr (*lugurdágr), lurdag. Jmf. att
dialektiskt i fsv. och fdanskan au i semifortisstavelse framför gli
blivit ej blott till o, utan ock till u, t. ex. fgutn. ertaug:
fsv. ørtogh ørtugh (Kock: a. st. s. 210).
Den tvåstaviga nysv. formen lördag har icke påvisats i
fornsvenskan, och ännu Weste (år 1807) upptar lögerdag med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
