Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
263
samtliga dessa former såsom lån» har tydligen icke varit någon
annan än den, att man icke sett sig i stånd att förklara dem
genom nordiska ljudlagar. Då emellertid växlingarna
siol: siäl : sæl och
snior : sniär : snær
fullständigt motsvara hvarandra och med lätthet kunna återföras
på germ. aiw (jmf. got. saiwäla: snaiws), och då vidare detta aiw
blivit till ä(w) i både
urnord. *waiwu (jmf. finska vaiva): isl. vå och
got. saiwala ; isl. fsv. sål,
så är det oriktigt att anlita en nödfalls-utväg och förklara
samtliga formerna av ordet "själ" för låneord.
En dylik utväg kan nog vara bekväm, men en annan sak är,
om den är övertygande för den som objektivt ser på saken.
Den invändning, som v. Pr. s. 342—343 framställer mot min
förklaring av ordet säl, förfelar sitt mål. ’
Riktigt refererar han min åsikt sålunda:
sg. nom. ack. *saiwul > *säwul > säl (sgl)
pl. nom. fok.’ zaiwä >*sœiwlar> ^wlar> síoUr.
Emellertid finner han det vara en inkonsekvens av mig, att
jag här skulle hava antagit utvecklingen ahv > äw före
w?-för-lusten i *säwul, men däremot på annat ställe antagit, att i dat.
pl. (av "snö") *snaiwmn etc. w förlorades framför u, innan aiw
blivit äw.
Han egnar sedan en sida åt att söka visa, att denna
motsägelse "knappast är blott skenbar"; han diskuterar åtskilliga
möjligheter, huru jag kanske tänkt mig saken, och förkastar dem alla.
Ark. nf. XIV, 226 noten, där jag yttrar mig om *waiwu: vå}
hade dock för min kritiker kunnat vara vägledande vid
bedöm-mandet av min åsikt.
Jag tänker mig helt enkelt, att vid böjningen *saiwul: gen.
sg., nom. ack. pl. *saiwlaR, gen. pl. *saiwla w i *saiwul tills
vidare kvarstod (och ej förlorades) framför u genom inflytande från
de många synkoperade kasus *saiwlax, *saiwla3 där w
ljudlagsen-ligt tills vidare kvarstod. Om ett dylikt antagande (hvilket v. Pr.
tänkt sig såsom en möjlighet) fäller han s. 343 det omdömmet, att
det "lider af den språkhistoriskt betänkliga bristen, att det
förutsätter en uttalsform, som icke mer kunde uttalas, sedan ... w på
främmande på värkan. Formen seel (sel) är uppvisad blott från 2 (säger två)
enstaka ställen i en norvagiserande fsv. hs. från c. 1450, alltså från en tid,
då nedertyskt inflytande (jmf. mnt. sele) gjorde sig mycket starkt gällande
i Korden. Då isl. fsv. säl har «-ljud liksom ags. sáwol, så kan naturligtvis
möjligheten av utländsk påvärkan på det nord. säl icke förnekas (detta har
jag antytt), men praktiskt taget är sannolikheten därför så liten, att den
knappast kommer med i räkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
