- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonde Bandet. Ny följd. Sextonde Bandet. 1904 /
264

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 264

Kock: Ljudförb. ai w.

grund af beskaffenheten af sitt dåvarande uttal "bortföll", det vill
förmodligen säga sammanflöt med u3 o etc."

Detta är onekligen kraftiga ord. Låt oss se, om de äro
berättigade. Yi känna ju alla från språkhistorien otaliga exempel på
att ett ljud, som ljudlagsenligt skulle förloras, dock genom
systemtvånget kvarstår. Jag anför blott ett enda exempel. Yi uttala
nu i nysvenskan stasshus, men gen. av stad heter normaliter
stads (icke stass). Och orsaken är klar: å-ljudet (eller det äldre
5-ljudet) i stad(h)shus > stasshus har ljudlagsenligt "assimilerats
med" eller, om man så vill, förlorats framfor s. När icke desto
mindre d kvarstår i simplex gen. stads, beror det på inflytande
från andra former av ordet (nom. ack. stad).

Förhållandet är alldeles detsamma med *saiwul : *saiwlaR.
I *saiwul skulle w ljudlagsenligt hava förlorats framför u, men
inflytande från andra former av ordet (*saiwlan, *sahvla) vållade
dess kvarstående. För dåtidens människor var det lika litet
omöjligt att uttala *saiwid med kvarstående w, som det för vår
generation är omöjligt att uttala stads med kvarstående d, fastän
förlusten både av w och av d(d) är ljudlagsenlig.

Såsom ett inkast mot utvecklingen aiw> äw anför v. Fr. s.
343—4 även, att man, om min uppfattning vore riktig, i ord
sådana som isl. siór, sniór, sliór borde hava havt växelformer med
ä, hvilka dock icke anträffas. För att bestyrka detta påstående
framhåller han särskilt, att mår, mór "mås" på isländska har både
å och ó i rotstavelsen.

Huru obefogad jämförelsen mellan isl. mår, mor och isl. siór
i detta avseende är, inses straxt? då man åskådliggjort för sig,
huru siór enligt min teori fullt ljudlagsenligt skulle hava böjts
i isländskan.

Den ljudlagsenliga böjningen av *mciWR "mås" l) skulle
(enligt v. Fr. och mig) vara

Enligt min teori skulle í-stammen siór däremot ljudlagsenligt
hava flekterats

I mor fick man alltså en växling mellan blott två rotformer
mö- och må-. I siör däremot fick man en växling mellan fyra

*) v. Fr. NS. s. 15 och jag (jmf. Ark. nf. XIV, 282) antaga
olika>pp-hov för *mäwR, men detta har ingen betydelse för det här diskuterade
spörsmålet.

sg. mor
mos
mávi


pl. måvar
måva
må[w]um
måva

sg. siér pl. l*säwiii > genom i-omljud] *sdvir

*såvar *såva

sió *seium

sió [*sawi > genom i-omljud] *$évi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1904/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free