Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
277
användes nämligen ändelsevokalen a så väl efter i som efter a i
rotstavelsen, t. ex. tima "tid", lata "låta", men rœttœ (ej r ætta)
etc.
Det må nämnas, att även Hultman i Ark. nf. XIII, 210
antager utvecklingen *sc6Wr > siór, men *näw- > nu-, *smwR > snýr,
ehuru han annars tänker sig behandlingen av ljudgruppen aiw på
väsentligen annat sätt, än jag gör.
2. Vidare vänder v. Fr. sig mot min förklaring av jø^-typen.
Jag erinrar om att enligt min åsikt ordet "frö" ljudlagsenligt fick
följande utveckling
sg. nom. ack. *fraiw[a] > *fræiw > *fræw
gen. *fraiw[a]s > *fræiws > *fræws
dat. *fraiwe > *fräwi
pl. nom. ack. *frai[w]u > *fræiu
gen. *fraiwa > *fräwa
dat. * fr ai [w] um ;> *fræium
Sedan nom. ack. gen. sg. *fræw, *fræws och tillika nom. ack. dat.
pl. *frceiu *frceium uppstått, så överfördes æi från de sistnämnda
till de förra formerna, så att man i nom. ack. gen. sg. fick jämte
*frœiv, *fræws även —på nytt — *frœhv, *frœiws. (Vid denna tid
hade ljudlagen "tautosyllabiskt aiw blir œiw > Ibiv" upphört att
värka). Därefter övergick *frœw ljudlagsenligt till *frMu [yngre
friö], Senare blev *fræiw till frøy liksom *sniwn, *näw- till snyr,
nö- (se Kock i Ark. nf. XIII, 368 f., XIV, 248, 242, 246
v. Fr. yttrar s. 355 häremot: "Det är ett obevisadt
antagande, att w bortfallit före u, före det ai cei monoftongerats. Jag har
sökt finna stödjepunkter för bedömandet af den relativa åldern för
dessa företeelser, men icke lyckats".
Härpå svarar jag följande.
Detta är ju alldeles intet mot-argument. Saken kan
lämpligen uttryckas sålunda: "Kock antar, att w förlorades framför u
(ex. nom. ack. pl. *frai[w]a), innan ai ljudlagsenligt blev ä
framför w. Trots bemödanden har v. Fr. icke funnit något, som talar
häremot".
*) Det är alltså alldeles obefogat, när v. Fr. s. 855 noten 1 yttrar:
„Det gäller här alla andra former, ty först måste de tvåstafviga ha fått
cei uppfriskadt — alltså *snœiwe *snœiwaR och därifrån har så
snceiw-införts i nom., som förut hette *snœuRn.
Det är även oriktigt, att v. Fr. s. 854 såsom mitt (ljudlagsenliga)
böjningsskema uppställer sg. n. *snæuR, gen. *snæus sncewaR, pl. n. snœwaR1
g. snæwa, dat. *snœium etc. — Såsom av Ark. nf. XIV, 248 framgår,
böjdes ordet "snö" enligt min åsikt ljudlagsenligt sg. n. *snœwR, g. *snœivs
*snäwaR, pl. n. *snäwaR, g. *snäwa, d. *snæium etc. Först sedan œi från
*snceium överförts till nom. sg. etc., så att man fått *snœiwR jämte *snäwR,
övergick *snæwR till *snceüR.
v. Fr. har härigenom tillskrivit mig åsikter, som jag icke uttalat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
