Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95 Brate: Nekrolog.
fattning af dettas förhållanden har han nedlagt i Regler och råd
angående svenska språkets behandling i tal och skrift, hvilket
arbete först ntkom 1882 och i omarbetadt skick 1886. En tredje
bearbetning var nära fullbordad, men L. förunnades ej att lägga
sista handen därvid, den kommer snart att utgifvas genom en af
hans läijungar.
Utom detta sitt språkliga hufvndarbete har L. författat n&gra
smärre uppsatser om särskilda frågor. Den mest betydande är
Om -er, -r, -ar och -or såsom pluraländelser fór neutrala
substantiver (1890), som yrkar att pluraländelsen -er, som af Rydqvist och
C. Sä ve bekämpats hos nentrer till förmån för den ändelselösa
pluralen, skall återinsättas hos neutrer med ordslnt, som ock
förekomma hos maskuliner och femininer. Praktiska frågor behandla
ock uppsatserna Några anmärkningar om slutartikeln i svenska
språket (föredrag vid filologmötet i Kristiania 1881), Om tilltalsord
i svenska språket (1884), Om Afledningsformerna -landing,
-länd-ning och -länning (1896), hvari den sista formen förordades, och
Några ord om apostroftecknet (1897) med fordran på apostrofens
bibehållande i re’n, se’n för undvikande af tvetydighet.
Ðe þáda sista uppsatserna voro införda i tidningen
Aftonbladet, där han ock skref flera andra uppsatser till allmänhetens
vägledning i grammatiska frågor.
L. har efterlemnat språkliga materialsamlingar, bl. a. en
svensk homonymförteckning, äfvensora personhistoriska antecknin-
Sar. De lexikaliska samlingarna äro hembjudna till svenska
aka-emiens ordbok.
L. synes hafva varit lifligt öfvertygad om grammatikerns både
rätt och förmåga att lagstifta för språkutvecklingen. I många fall
har han med sundt förstånd uppträdt mot de öfverdrifter, hvartill
den unga nordiska språkforskningen gjorde sig skyldig genom
sina försök att leda språkutvecklingen efter historiska synpunkter.
I dessa fall ha hans regler och råd vunnit efterföljd, emedan de
undanröjde hindren för språkets naturliga urval. I strid åter med
de mäktiga krafter, som därvid verka, skola hans föreskrifter blifva
vanmäktiga eller på sin höjd med stöd af yttre maktbud få en
begränsad giltighet. L. hade vid sina reformförslag till ögonmärke
att förebygga dubbeltydighet i det språkliga uttrycket och värna
det beståendes rätt med afseeade på språkets rykt och riktighet.
Men han underskattade därvid den möjlighet, en skriftställare äger,
att genom framställningens omformning undvika befarade
missförstånd, äfvensom läsarens förmåga att på grund af sammanhanget
rätta en ögonblicklig missuppfattning. Påtagligast framträder L:s
öfverskattning af grammatikens betydelse, då han i sin skrift
Svenska språket i modern diktkonst (1902) kritiserar språket i V. von
Heidenstams diktning och söker göra den grammatiska
korrektheten, subjektivt uppfattad, till måttstock för skaldevärdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
