- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
200

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

Mjöberg: Anm&lan.

Denna ofallst&ndighet i skärskådandet av språkproven har
medfört, att många sådana förts samman, som borde hållits isär,
ock att t. o. m. exempelsamlingarna, lästa utan förfis regler, bli
missvisande. Ett enda prov får vara nog. I § 103 omordas
konstruktioner av typen de kämpar i st. f. kämparne. Mot sin vana
berör.förf. frågan om konstruktionens ursprung, därtill föranledd
av en vink av Es. Tegnér d. y. Men fastän han således, om ock
ofrivilligt, kommit in på tankegången, att detta uttryckssätt
ursprungligen måste smakat balladstil, ock t. o. m. anmärker detta
om Atterbom, har han icke observerat, att denna konstruktion, då
den först uppdyker, har sin strängt begränsade, betydelsebestämda
användning. Av hans framställning f&r man den uppfattningen, att
den är en frihet, som ymnigare uppdyker först hos fru Lenngren
ock sedan hos Tegnér ock diverse skalder ända fram till Levertin
ock Fallström. Förhållandet är emellertid, att såväl fru
Lenngren *) som Tegnér i sin tidigare alstring blott ha den i
balladstil, i "kväden i gammal smak" för att tala med den förra, ock
alltså måste ha med fullt uppsåt och utan tvingande metriska
skäl valt den för att ge sin skildring gammalmodig färg. Först
under Tegnérs fortsatta utveckling utsträckes dess bruk hos honom,
så att man möjligen här skulle kunna tala om en licentia, men
att denna för Tegnér haft sin särskilda klangfärg, därom ha vi
uttalanden av honom själv. Han säger (i brev till Brinkman den
30 juni 1825), — fast han här misstar sig — att våra förfäder
sade den konung i st. f. konungen, ock han fattade således
konstruktionen som en ärevördig arkaism. I samma brev uttalar han
den åsikten, att denna arkaistiska alternativform vore välbehövlig,
emedan den riktade språket med uttrycksmedel ock var tjänligatt
omväxla med. Man kan således redan hos Tegnér börja anse
denna poetiska form som en blott och bar synonym till prosans,
men det är väl troligt, att den ännu för Tegnérs efterbildare hade
en viss högstämd klang ock således icke endast var ett barn av
metriska behov. Det är först i senare hälften av århundradet, som
konstruktionen böljar allmänt utmönstras, vilket tyder på att den

*) Två av dr Bergs exempel från fru L. äro skenbara undantag från
mitt påstående. I

Bobronden från de gallers rike
är uttrycket dock analogiserat på bibelns folknamn: de romare o. s. v.
Jag honom hört den sats predika

hör ioke heller till den av mig berörda frågan, ty den är har determinativt
till betydelsen ock bör sammanställas med sådana exempel som
Fullt med den ärelust tillfreds
Att vara värdig mor och maka

(Båd till min dotter).

Äfven i följ. exempel, från "Distraktion", är den demonstrativt:

Dess äkta maka
Var för den afton sysselsatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free