Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 Mjöberg: Anm&lan.
tia poetica en sådan oegentlighet som att poeten omdiktar de
faktiska forhållandena i en nedbränd stad ock talar om dess stolta
prål, ock man har jn sedan gammalt med samma namn betecknat
en sådan lapsus som då solen beskrives gå ner i öster. Dr Berg
har tydligen blott åsyftat språkliga friheter, men även inom denna
gräns har begreppet sina skiftningar, varför det kunde varit av
intresse att bli underrättad om vad författaren närmare bestämt
menar med ämnet för sin avhandling. Men det är icke nog med
att man förgäves får leta efter ett fixerande av begreppet, det
tyckes även vara omöjligt att ur alla dessa paragrafer abstrahera fram
hans uppfattning därav. Man faster sig vid uttryck som
"avvikelserna från det vedertagna språkbruket" (s. 6), ock man tycker sig
ana, att författaren i begreppet sammanfattar alla språkliga drag,
som skilja diktspråket från normalprosan. På andra ställen tycks
han avse de egenheter som betingas blott av den metriska formen
ock rimbehovet. Men han erkänner öppet (s. 89), att han icke
ens undersökt, "hur pass mycket av dessa förändringar, som
alldeles påtagligt kan skrivas på det metriska skemats räkning". Denna
undersökning borde dock ha varit oundgänglig, innan respektive
förändringar kunde stämplas som friheter. Ty det är tydligt, att
poesiens språk har sin särskilda karakter, liksom talspråket har
sin ock de olika slagen av prosa sina, ock att man icke kan som
frihet beteckna en egendomlighet i värsspråket, som betingas av
poesiens karakter, ock som således har sin bestämda mening.
Stundom kan 4n konstruktion, som ursprungligen framtvingats av
kampen med ett hårdt språkmaterial ock således i sin uppkomst varit
en frihet, genom sitt privilegierade poetiska bruk få en viss
stäm-ningsförg, som gör att den omsider uppträder i vitter prosa som
en högtidligare form än den normala.
Jag kan blott med ett par på måfå valda exempel antyda,
hur de samlade språkproven borde analyserats. Då oraet
himmel-rik (s. 14) förekommer i gamla salmer, kan det vara en poetisk
frihet, men då Karlfeldt låter dalmålaren säga:
Jag målade Elia,
som far till himmelrik,
så är det icke så säkert, att vi ha att göra med någon sorts
frihet, ty himmelrik kan här vara ett avsiktligt valt ord av helt
annan valör än himmelrike, med en klang av gammaldags
religiositet, som normalformen saknar. Ock då Fröding låter den för&llne
skalden Wennerbom säga:
Jag var glad i tron och stor i tanken,
tills jag drunknade i denna dranken,
så kan jag omöjligen med dr Berg (s. 201—202) tala om
"avvikelse från gängse språkbruk", ty konstruktionen är alldaglig i
talspråk åtminstone i vissa delar av landet, ock normalprosans
språkbruk skulle här alldeles förfela det intryck, som de
kursiverade orden ge ock skalden åsyftat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
