- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
230

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

Grimberg: Ack. m. inf.

arfue — ögl Æ 5: ok kallar barnit haua œrfl fapur sin ok
sik barn sil (2 ex.) — ES ind. 7: Um æn annar kalla sik
mera haua köpt ok annar minna (B. add. hawa) sålt — ES
7: Likartadt (2 ex.) — Dal. J>g 10: kallar man annan
liw-gha ("nisi forte pro liugha ibi legendum sit liughara}
menda-cem; cfr SML M. 34w; Schlyter) — MELL Æ ind. 13: ok
kalla bape stk arf mep rætto agha (MES Æ ind. 11; Æ 11)
— Æ 13: Likartadt.

I en del hithörande exempel är ackusativen utelämnad.
Denna företeelse är af liknande slag som den form af
subjekt-löshet, vi berört på tal om lata med infinitiv (se sid. 212).
Vi ha också anfört en del uttryck, i hvilka ackusativen efter
kalla — stundom jämte andra ord i satsen — varit
gemensam för två eller flera koordinerade led *). De subjektlösa
konstruktioner, som vi nu ha att göra med, likna ofta dessa
förkortade led .därutinnan, att den felande ackusativen lätt
kan suppleras ur det föregående sammanhanget. En sådan
något godtycklig korthet i uttryckssättet, hvilken är mycket
vanlig i det äldsta lagspråket, bör ej väcka förvåning i ett
skriftspråk, hvilket stod det talade så nära, som det äldsta
lagspråket i allmänhet gör:

Vgl I J 19 pr: Æn tyaldrur uil flytiæ œn vranet
kallar (se. pær: tyaldrur) liggiæ (II J 44)2) — J> 17: Stæþær
maþær þrœl sin ællær ambut kalker (sc. þæt: prœl œllœr
am-but) fra sæ stolet uæræ áttær rantakit (II þ 52) — FS 2:
§ 1: Möter maþær manni hauir fang læst... kállœr (sc. pön
: fang) sin vœrœ 8) — FS 5: § 3: æn minni ær skaþi gör
æn til akærlass. kallœr annær (se. scapœ) væræ meræ æn

•) Så i Vgl I E 6: $ 5.
’) Ind. Ib. se sid. 229:

’) På motsvarande stille i Vgl II, Forn. 8, finnes samma formella
looka (se forts.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free