- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
364

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364

Kock: Hårad.

beträffande omljudsförhållandena i första kompositionsleden
Bugge: Bidrag til den ældste skaldedigtnings historie s. 8 ff.,
Kock i Ark. nf. YIII, 249, Alt- u. nschw. acc. s. 201 f.
Dels genom anslutning till simplex hærr ack. hær med æ
och kort r-ljud, dels genom ömsesidig p&värkan av de på så
sätt uppkomna formerna fick man fnorska hœraff fsv. hœrap,
fsv. herradh, harap *).

Med denna etymologi av härad blir även den fsv.
formen herit, hœrídh med i i andra stavelsen lätt förklarlig. I
fsv. har som bekant é vid förkortning i senare
kompositionsleden och framför långt (resp. två) konsonantljud övergått
till i, och denna ljudutveckling har försiggått redan i äldre
fsv., t. ex. Ingin > ingin VGL. I etc., fiœrmér >fiœrmir ÖGL.
etc. Sedan fortis i hœrip övergått till första stavelsen
(hœ’-rlp\ och semifortÍ8 på andra stavelsen av hdrlp dessutom
reducerats till infortis, så övergick ordet i överensstämmelse
härmed till hœridh (herit).

Också det slutna e-ljudet i isl. herap (> hierap) blir
nu begripligt. På förhistorisk tid överfördes den i *kœrr<éifr
använda akcentueringen till hœrrað, och vid akcentueringen
hœrrúð icke blott förkortades rr till r, utan även æ i den
relativt oakcentuerade penultima övergick (eller närmade sig)
till det i ändelser med infortis använda slutna e-ljudet;
alltså hœrrafr > herúð] jmf. t. ex. utvecklingen i nom. sg. av
maskulina n-stammar: urnord. fauauisa (Brakteat Stephens
57) > *-wisœ > isl. vise etc. Senare flyttades fortis till pe-

Mail har varit tveksam om huruvida komposita av typen
*hari-ljudlagsenligt blevo til har- vid akcentueringen *hár%- — eller vid
akcentueringen *hari- J-. Denna fråga &r egentligen utan betydelse för
spörsmålet om etymologien av ordet hårad, eftersom i alla händelser växlingen
hær-: har- måste uppstå vid växlande akcentuering av ett kompositum. Om
emellertid möjligen urnord. *håri-raiäa ljudlagsenligt fick i-omljud (alltså
hær-, icke har-)f så blev urnord. *hári-rai&a ljudlagsenligt till hærraþ och
(med förkortning av rr genom påvärkan från ack. hær etc.) till
normalformen hæraþ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free