Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
878
Tuneld: J-omlj. i gata.
minstone är ett sådant antagande icke tillåtligt. Utvecklingen
*vagneJcil z> *vagnikü, genom analogi pl. vagniídar bevisar ju att
analogisk synkope i sg. av detta ord ej inträtt före andra
omljnds-perioden. Vagnjcla är ay särskild vikt, därför att det enligt P:s
egna ord förmodligen mest användes i pluralis och sålunda även i
detta avseende är för P. alldeles likställt med dn.
P. konstruerar här ett undantag från sin teori blott och bart
för att sedan låta det försvinna. Moren har gjort sin tjänst,
moren kan gå — och han g&r nn verkligen också. Och val är detta
& andra sidan för doc. P., ty vore en s&dan form, aln, verkligen
belagd är det säkert, att ingen skulle falla på den tanken, att
däri se ett stöd för P:s teori; tvärtom talade den jn synnerligen
kraftigt för den äldre.
Låt oss emellertid ett ögonblick antaga, att det obelagda
*(ün är en lättförklarlig form, som väl passar in i P:s system.
Denna form hjälper ändå icke doc. P. att förklara bristen på
om-Ijnd i al{n)bugt.
P. yttrar: ."(det av mig antagna, icke belagda) aln fortlefver
i *äl(n)buffi. Detta ord anslöt sig gifvetvis till singnlarböjningen
(d. v. s. till det i tre singnlarkasns förekommande *o7n)". Hur
kan nn doc. P. säga "gifvetvis"? Är det rimligt, för att nn icke
tala om självklart, att ett *elinbugi skulle ha förlorat sitt omljnd
genom anslutning till tre oomljudda singnlarkasns? Det finns jn
enl. P. vid sidan om dessa kasus fem andra med omljnd, däribland
de plurala, hvilka, som P. till på köpet framhållit, äro de
huvudsakligen brukade i detta ord. Jag är övertygad om att doc. P.
utan tvekan skulle ha kallat en sådan analogibildning ej blott
tillfällig utan omöjlig, om någon annan antagit den.
Doc. P. kan ej gärna invända, att ej ett *élinbugi utan ett
*älinbugi är hans utgångspunkt, och att det således här ej är
fråga om omljudet, ntan blott om synkope av t. Jag förstår ej,
hvad doc. P. i så fall menar med uttrycket: "aln fortlenrer i
*o7(»)-bugi". Det kan jn emellertid hända, att detta är P:s mening. Men
om det är så, hvarför konstruerar doc. P. då upp tre analogiskt
synkoperade singularformer och antager, att blott dessa verkat
bortfallet av i i *alinbugi? Hvarför utesluter doc. P. "gifvetvis"
de mycket använda, ljudlagsenligt synkoperade pluraiformerna
från denna inverkan. Dessa skulle man dock i främsta rummet
här vilja tillskriva induktionen.
Orsaken till detta egendomliga förfaringssätt är tydligen ej
grundat i sakförhållandena. Det kan blott förstås från synpunkten
av P:s teori. Hade nämligen doc. P. antagit, att denna analogiska
synkopering i *alinbugi utgått från alla kasus, i främsta rummet
från de ljndlagsenligt synkoperade, omljudda, så hade hvar och en
och framför allt doc. P. (jfr doc. P:s här ovan sid. 876 behand-
") Aln är tillsvidare endast belagt i en gotländsk visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
