Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tuneld: J-omlj. i gutn.
379
lade "genmäle") måst säga sig: det &r omöjligt, att *aJ(n)bugi, som
står i så livligt samband med ein, att det genom anslutning till
detta ord förlorar sitt i och (som P. på annat ställe framhåller)
åter inför n, ej också på samma gång hade f&tt detta élnis
om-ljud. Men att doc. P. av denna orsak utan vidare förlägger det
synkoperande inflytandet till de tre blott enligt P:s antagande, ej
ljudlagsenligt synkoperade och oomljudda, relativt sällan använda
singularkasus med utestängande av fem ljudlagsenligt
synkoperade, ofta använda kasus, är onekligen ett något djärvt sätt att lösa
knuten *).
Jag önskar fastslå, att doc. P. ej kan undgå att för det enkla
ein antaga former, som med avseende på vokalismen strida mot
hans teori, men som lätt kunna förklaras enligt den äldre, och att
det trots detta antagande ej lyckas honom att komma till rätta
med frånvaron av omljudet i *al(n)bugi.
Jag vill här något närmare utföra den förklaring jag
lämnade i min rec. Det galler ju för den äldre teorien att komma till
rätta med det genomförda omljudet i ein. Här bringar just det,
som vållade Pa teori svårigheter, god hjälp: det oomljudda
*oZ(n)-bugi. Först och främst naturligtvis därigenom, att det just saknar
omljud, fastän det även enligt denna teori ljudlagsenligt skulle
hafib sådant. Hvarav skall väl denna förlust ha verkats, om ej,
som på fastlandet, av det enkla, ljudlagsenligt i fem kasus
oomljudda *aZn? Det torde väl ändå vara svårt att tänka sig, att en
på analogisk väg uppkommen frånvaro av omljud är verkad av
ett ord, som ljudlagsenligt har omljud i alla kasus, hvilket
nu är doc. P:s antagande. Men vidare är denna form *al{n)bugi
av vikt genom motsatsen *al(n)bugi: ein. Denna motsats visar, att
eftersom omljud ej på nytt analogiskt inträngt i al(ri)bugi, det
genomgående omljudet i ein måste vara något sekundärt, en av yttre
och särskilda omständigheter, som på samma gång ej berörde
*al{n]bugi, förorsakad nybildning från en tid, då sambandet
mellan de två orden ej var så livligt känt som förr.
Jag har just därför icke antagit eller ens n&mnt, att i ein
de tre singularkasus med ljudlagsenligt omljud av egen kraft
genomfört omljudet i hela paradigmat så, som säkert skett i nysv.
kittel} nyckel, ngutn. ketl} nyklar, fastän jag naturligtvis hade
formell rätt därtill.
f) Men ftnnu en fråga. Hvarför upphör det på ett mycket livligt
känt samband med *al(n)ougi grundade, självklara analogiska inflytandet i
de tre singularformerna *aZn, när de f&tt analogiskt omljud från
pluralformerna och därigenom blivit till ein? Hvarför införes ej nu omljudet i
al(n)-bugi från dessa tre? Nu hade ju deras inverkan kunnat stödjas av de rem
övriga kasus, även de plurala. En enda utväg står, så vitt jag ser, öppen
för P., den som jag använder: att sambandet icke mera kändes. Detta
antagande har P. direkt förnekat (jfr ovan s. 876), och den utvägen är alltså
stängd. Doc. P. lämnar oss i okunnighet om sina egna åsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
