Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Celander: ctz>d i fornisl. o. fornno.
kons. i 3-konsonantismen kunna bli uttalade och hörda som gekkpu,
skalpu. Nu är visserligen det vanligaste sättet att föränkla
ifrågavarande former icke kons.-bortfall, utan assimilation gekkt-pu >
gekkttu( ;> gekktu). Men om undantagsvis just (den starkt betonade)
formen pti (med p) tränger sig fram i medvetandet och uttalet,
sa skulle slutresultatet även här — på nämnda sätt — kunna bli
ett gekk, skäl i st. f. gekkt, skalt.
Vare sig nu utvecklingen gått över båda dessa vägar eller
endast den förra, så synes det i alla fall vara tämligen klart, att
skal, mun liksom de £-lösa preteritalformerna (i 2 sing.) ha
framkommit ur ställningen framför suffigerat pronomen. Detta antydes
ju också i fråga om de senare formerna {gekk för gekkt o. d.) av
deras övervägande uppträdande just i sådan ställning (enligt
No-reen 1. c). Sedan den nya formen en gång framställt sig för
medvetandet, dröjer det naturliven ej länge, förr än den börjar
uppträda även på egen hand. Första steget härvid torde ha varit dess
användning i former som de citerade skalattu, varattu. Här är
ju endast negationen insjuten mellan lederna i det sammansatta
skal-tu, var-tu (så uppfattat). Och så är en konstruktion av typen
pti skal (pu mun, pu tok) inte långt borta.
Med denna härledning av skal, mun (utan t) giver sig
förklaringen på dubbelheten skall: skal, munn : mun av sig själv.
Åtminstone i fråga om de sammansatta skalldu : skaldu, muÈdu :
mun-du är det tydligt, att motsättningen dem emellan är av alldeles
samma natur, som den motsättning emellan skällt: skalt, skalltu :
skaltu och muNt: munt, muNtu: muntu, som åvan kan konstateras
från samma handskrifter. Dvs. det är här endast fråga om en
skillnad i skrivvanor, i fråga om beteckningen av det dentala l, ny
som uppträder frf. d, t. Motsättningen mellan AM. 645 skaldu
och St. Horn. och Plác.-dr. skalldu (~ skaldu) är nämligen endast
ett moment i den allmänna och genomgående motsättningen
mellan dessa handskrifters skrivsätt i fråga om förbindelserna Id, It.
Då AM 645 konsekvent skriver skylde, uilde, mildr (och tom. pret.
felde), skrives i St. Horn. och Plác.-dr. i regeln skyllde, uillde, milldr
(mindre ofta med ett l). När däremot i fråga om muNdu : mundu
ingen motsättning mellan de olika handskrifterna gör sig gällande,
i det att AM. 645 såväl som St. Horn. har muNdu, växlande med
mundu, så stämmer även detta med handskrifternas allmänna
skrivvanor. I förbindelserna nd, nt växlar N med n i båda
handskrifterna: muNt^munt, fem. hgNd^hgnd, pret. keNde^kende osv.
Mindre påtagligt gäller samma betraktelsesätt i fråga om de
fristående formerna skall: skal, och muNmiun. Då emellertid
fördelningen mellan dessa former nära följer den nyss refererade
motsättningen mellan resp. handskrifter i fråga om de sammansatta
skalldu: skaldu, muNdu : mundu, i det att St. Horn. (och Plác.-dr.)
med skall står emot AM. 645 (och Eluc.-fragm.) med skal, medan
däremot i både St. Hom. och AM. 645 muNnr förhärskande (att mun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
