Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Celander: ä>d i fornisl. o. fornno.
germ. gen. *%alupis: *yaulpis). I så fall skulle Id i hauldr vara
ursprungligt ur nordisk synpunkt1). Jag har i överensstämmelse
med denna framställning betraktat rimmen hiáldr : haulda etc.
som rim på ursprungligt Id: Id (i båda leden) och alltså icke
häller medtagit dem bland de nedan anförda av typen deildák :
milda.
Även vid ett annat ord har Kahle försummat att räkna med
befintliga dubbelformer. A van ha anförts 4 rim, där ordet gyläir,
heiti på varg, ingår i assonans mot lä. En variantform av samma
ord kommer till synes i rimmet "Ældr: gilpar", (Ulfr Uggason,
Husdrápa 88), anfört under denna form i K:s tabell s. 70.
Pormen gyläir av detta ord är säkert styrkt genom
handskriftsformer och helrim. Om också en form gilpir är belagd, har jag
mig icke bekant. Men att ordet haft former med ursprungligt Id
är visst. Bland "vargs heiti" uppräknar Skaldskaparmái "goti,
gildr [varianter: gilldir, gyldir], glammi, gyläir". Se Sn. E. I 591.
Vi tyckas således ha att göra med både en form gildr och en form
gildir (jämte gyläir)-, plur. gudar kan ju höra till vilken som hälst
av dessa former. Betydelsen av stavningen (l)d är här mindre säker
(formen gilldir är från AM. 748 och bevisar intet). Men i
Upsala-handskriften, där åvannämda vars förekommer å handskr. s. 66,
skrives den: "hilldr en Hoptz um gilldar", och på grund av
handskriftens ortografi råder inget tvivel om att här föreligger en form
med ursprungligt Id. Det finnes alltså ingen anledning att föra
upp detta rim Hildr: gildar bredvid rimmet ognvaldr: taläar som
rim av Id: lä.
(En kombination, som ytterligare kunde tänkas komma i
fråga vid ord av typen valäi, syna, vore rim mot typen huild,
felldi. Eventuella rim av dessa typer mot hvarandra behandlas
dock bäst i sammanhang med redogörelsen för det övriga rim
material, vari typerna huild, felldi ingår, då vi först där få möjlighet
för att avgöra den värkliga uttalsformen av dessa ord, i fråga om
ä~d).
Om vi nu, innan vi gå vidare i vår rim-mönstring, kasta en
blick tillbaka på statistiken över rim med ord av typen väldi, syna,
för att sammanfatta resultaten av densamma i fråga om
rimbehandlingen av let, nä, före och efter övergången, så visar det sig,
att de — före övergången (ca 1300) rimma mot lä, nä (som i
skilåisk: hulåi) 20 gr, mot ursprungl. Id, nd (ognvaldr: taläar) 1
gg. (Värsen "dunftu iarlar undan" underkännes.)
Efter övergången ;> Id, nd rimma de mot ord med ursprung-
*) Falks förklaring av haul(l)dr Arkiv V s. 123, enligt vilken formen
skulle bero på en övergång av g (i hgldr) >• att, är oantaglig, då en
ursprunglig form hgldr med d icke kan förklaras. (Den w-omjudda vokalen
förutsätter väl synkope.) Om en "monoftongisk" form med a {hgldr el. holdr?) kan
uppvisas före övergången av #r> d efter kort stavelse, så måste den väl
tvärtom vara uppkommen av hauldr på samma sätt som eldr <c *eildr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
