Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Celander: Sz>d i fornisl. o. fornno.
B. Kim som eldr : félldi (: felläi†). C. Rim som hynd : rennduft
(el. Äynêt: rewwcfw¾?)1). — Egendomligt nog ha inga rim av typen
féllde: bellde antecknats. Ej häller några, där eldr rimmar mot
ord av typen huild[e).
Ia). A. ftynd : ryndw {nå/t) Koctolfr Amason, sprœndi:
bryn-dan dens., reyndu’t: stemàa Ottar sv.
B. Från 900-talet: eld : beWdi (W) Kormákr, elda:/elldt*
Ulfr Uggason, U. vigelás: fellåa Egill Skallagr. (Str. 174 i F.
Jonssons ed. av Egils saga), elds: ¾elldi Hallfrectr vandr.
Från 1000-talet: eldr: ¾elldir Ottar sv., eld:/ellda Sighuatr,
elds :/elldi dens.3), eldr: /elldi Klöngr.
Från 1100-talet: milld: elda Einarr Skui.
Från 1200-talet: eldr:/ellda Sturla.
C. Från 1000-talet: hynd : renndw^ Valgardr; enn-duiH :
reyn-dish Kodolfr Amason 4).
Den andra huvudgruppen bilda rim, där ord med äldre
å efter l, n i lång stavelse assonera med ursprungliga förbindelser
Id, nd. Även här redogöres för typerna huild—synde, eldr och
felide—brennde var för sig.
II. A *). Från 900-talet: U vér deitáom figt fotàar, Egill
Skall. (Egils saga s. 193 — str. 267); XJ váru reynd i rpwdum
Gunn-laugr Ormst. (Wimmers Læsebog s. 10527)6).
Från 1000-talet: deiZÆak mál hins rai/da, Sighuatr (Hkr 310, J;
huptuct tældi pat hiZdar, dens. (Hkr. 48884); Qld fekk illt 6r
deiJ-dum Biarni Gullbr. (Hkr. 447,); deiMisk hugr, suá’t heZdu Oddr
Kik. (Hkr. 56812); und es á oss su’s spræwdi, Jpkull (Hkr. 4553);
U undr es ef eigi reywdu, Steinn Herd. (Fagrskinna, ed.
Munch-Unger, s. 129,); U deiZdist af pui at a7dri, Araorr Jarl.
(Forn-manna Sögur V s. 89).
Från 1100-talet: leyndi: prénda Einarr Skul. (Geisli 14B),
pnd: syndisk dens. (ib. 207), syndi: grundar dens. (ib. 198), reyndi
: grundar dens. (ib. 311), endrityndir dens. (ib. 405), mundriäa:
steindrar dens. (ib. 488), pld: héldusk Blakkr (Konungasögur s.
11139), ¾ randhéing : reyndan Nefari (Kgs. 110tl), U mildrihuil-
1) I det följande skrives i hithörande ord i regeln d, då denna form
är den enda litterärt belagda. Denna skrivning vill således ieke i varje
enskilt fall angiva att uttalet (på ifrågavarande tid) haft d, i st. f. S.
2) Samtliga från Kahle antecknade rim i denna och följande grupj>
anföres av honom som rim på ld, nd, med undantag av de båda rimmen i
I A sprændi: bryndan, reyndut: steinda, som hittas (å s. 134) under rubr.
np :np — med sidorubrik nd: nd,
°) Hkr. 4991S - K skriver eldsibelldu.
*) Hkr. 60512 dui < ftui <: PuL Jfr nedan II C rimmet enn-dvd’t:
frænda. Se om dessa rim Bugge, Runverser s. 247 f.
8) Pä grund af dessa rims särskilda intresse meddelas utförligare
uppgifter om dem.
6) Olika meningar om äktheten av värserna i Gunnlaugs Ormstungas
saga. F. Jansson (Litteraturhistorie I s. 571) anser dem äkta, fast rimmen
stundom "uheldige".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
