Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Celander: et ;> d i fornisl. o. fornno.
Kim av äldre Ip: It: mœlti: hialta Glumr Geirason (ca 950),
helt: mœlti Sighuatr, salt: héltum Arnorr Jarl.
Rim av äldre llp : (l)lt: stilltum : vàltan Sighuatr, fullt: gyllta
dens., helt: spillti Biarne Gullbr., illt: stilltan Ködolfr Arn.
Rim av äldre nnp : nt: Munt: minntumh Sighuatr.
Rim av äldre sp : st: ffstusk : prysta Eilifr Gudr., hr austr :
glœ&ti Hallfrectr vandr., amtr : ley&ti Sighuatr, austr (es Astrictj
l$&ti dens., á&tabus : œ&tak dens., hramtr : glœ&ti Arnörr
Jarl.,/ast-ligriglœ&tri dens., pey&ti: hraustla Kodolfr Arn., ^7æst:/æsta
dens., glæstum : næsta BQlverkr, rista : glœstir Anonym (Hkr. 602,19),
reistr/reista Markus Skegg., Z^st:^st^¾ dens. (2 gr, Wis. s. 51
str. 10t och s. 53 str. 28t), Jfyst: lystah Hallarsteinn.
Bevismaterialet i fråga om övergången av p > t är ju p&
somliga punkter en smula torftigt. Och skulle man hålla sig strängt
till vad som föreligger, kunde ingen annan slutsats därur dragas,
än att övergången vid typerna fyste och mœlte förelegat redan i
900-talets språk och vid typen spillti i 1000-talets. (I fråga om
övergången efter n lämna oss rimmen nästan alldeles i sticket.)
Men så knappt som rimmaterialet i sin helhet är, kan denna
fördelning av rimmen på de olika typerna icke betraktas som annat
än en tillfällighet. Det finnes ju enligt sakens natur ingen rimlig
grund för att typen mœlte skulle haft ett sådant försprång framför
typen spillte eller framför rœnte, minnte. Man tör sålunda av dessa
rim tryggt kunna draga den allmänna slutsatsen, att övergången
p >> t efter lång stavelse på tonlös dental (5, 7, n) varit genomförd
åtminstone i 900-talets språk — dvs. varit samtidig med
övergången av å>d efter motsvarande tonande konsonanter (l, n) i
lång stavelse.
På en punkt, nämligen i fråga om ställningen efter lång
stavelse på s, lämnas ytterligare vittnesbörd i fråga om övergången
av p>t av några runskrifts†ormer. (Visserligen östnordiska, men
mycket stor kan tidsskillnaden härvidlag icke ha varit mellan
öst-och väst-nordisk språkutveckling.) Den datering, som vi på andra
vägar kommit till, får här god bekräftelse, i det formen raisti
för äldre raisj)i framträder tidigast på 900-talet. (Tjängvide o. a.,
se Aschwed. Gr. s. 360 under raisa, Gesch. § 61 b)l).
Om den nyvunna dateringen av övergången ct> d efter 7, n
i lång stavelse sålunda giver full paralellism mellan denna
företeelse och den motsvarande utvecklingen p > t (efter s och tonlöst
Z, n) — medan genom den gamla tidsbestämningen ett jupt svalg
häremellan var befäst (se t. ex. Gesch. §§ 61 b, 122 a) — så
framträder däremot nu en påfallande skarp differens i fråga om samma
övergångs (ct>*d) inträde efter lång och efter kort stavelse på
*) I fråga om p > t efter kort stavelse på 8 (t. ex. pret. Puste) tiga
såväl skalderim som handskriftsformer. Härom kan alltså intet mera sägas,
än att övergången är förlitterär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
