Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karsten: Nord. ord.
185
12. Pi. kurkku : fvn. kuerkr (pl.), nsv. d. kvärk ’strupe’,
sv. Kvarken.
Fi. kurkku 1) ’strupe, svalg, hals, gap’, 2) ’smalare
delen af ngt’: mer en k. = Kvarken (d. ä. smalaste delen af
Bottniska viken), niitun k. ’smalt ställe å en äng’, potelin k.
’buteljhals’ är liksom estn. kurk (gen. kurgu) ’kehle, gurgel,
rachen, schlund’, 2) ’bucht, biegung’ (mere-kurk ’meeresbucht,
meerenge’, wee-k. ’wasserschlund’) ett nordiskt lånord.
Originalet söker jag i en urnordisk form af fvn. kuerk f. (nom.
pl. kuerkr o. -ar) 1) ’den af hagen og halsen dannede
vinkel’, 2) (i plur.) ’strube’, hvilket liksom fvn. mgrkr (se föreg.
art.) är en konsonantstam med öfvergång till ö-flexion i sing.,
där nom. ack. i urnordisk tid således lydt kwerku (af en urg.
ack. på -ww, -un). Det motsvarande fsv. ordet är uppvisadt blott
i plur.: kwœrkar ’strupe, svalg’, men i nsv. folkmål
förekommer (enligt Rietz, s. 375) ett kvärk n. ’hals, strupe’ (jfr
kvarka f. ’halssjukdom’), liksom man äfven i Norge (enl.
Aasen o. Ross) använder ett motsvarande kverk m. 1) ’strupe,
hals’, 2) ’vinkel på bagsiden af en oxe mellem hammeren
og bladet’, 3) ’brat smalning eller indknibning som af en eng
mellem to agre’ (jfr det synonyma fi. kurkku 2).
Utomnor-diskt motsvarar det 1 gg uppvisade fht. quêrcha f. ’gurgula,
gurgel’ (med diminutivet quêrchela id.), äfven det
förmodligen d-stam.
Att ett urnord. *kwerku i finskan återgifvits med kurkku
har sin förklaring i w-ljudets urnordiska valör af halfvokal,
hvilken i finskan öfvergått till motsvarande vokal.
Detsamma är f. ö. fallet i de bekanta fi. lånorden kuiskata = sv.
hviska, huilata = sv. hvila7 kuisti = sv. (farstugu-)&ws£, kuja
= fvn. kul, nsv. d. (Rietz, 8. 371) hvi, kvia, kvea ’fäfälla,
fä-tåg’, äfvensom i fi. suivahuttaa ’svänga’, i fall detta — som
mig synes troligt — är bildadt på ett nordiskt verb
motsvarande fvn. sutfa ’svinge, slynge, dreie’. Enda skillnaden
är att medan i:et i de nu nämda fallen kvarstår som kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
