Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karsten: Nord. ord. 187
Bland andra exempel på samma behandling af den fi.
uo-diftongen må här nämnas fi. suorsa, vanligare sorsa ’and’,
fi. tuorstai, vanligare torstai ’torsdag’.
Bortfallet af w (u) inträder vidare — hvilket hittills icke
torde påpekats — i finska lånord, hvilkas nordiska mönster
innehålla ljudförbindelsen -wai-, och detta sker i full
överensstämmelse med behandlingen af triftongen -¾ww- (-uái-) i
rent finska ord: jfr fi. suo ’kärr’: soinen ’kärrig’, luon
’skapar’ : loin ’skapade’. Som sådana lånord uppfattar jag
följande :
Fi. koiso 1) ’mal’, 2) ’kvesa, fulslag’, 3) ’malört’, 4) ’kves-
ved, trollbär (solanum dulcamara)’ påkallar jämförelse med
fvn. (Fr.2) kueisa f. ’byld, ondartet med værk förbunden hæ-
velse’ (jfr eitr-kueisa = eitr-macfkr ’ondartet byld som man
tænkte sig foraarsaget af orm i fingeren’), fsv. (Schlyter, Sdw.)
kwêsa f. 1) ’blemma, varblåsa?’, 2) ’böld, bulnad, fulslag’
med smss. kwêso-wœrker ’värk af bölder, af böld värkande
ställe?’, kwêso-(kwêsa-)yrt — kwês-yrt (fda. kwesyrf) ’kvesört,
solanum dulcamara’. Ordet kvarlefver i nynordiska folkmål:
jfr nno. (Aasen) kveis f. 1) ’traadorm, snyltedyr i fiskenes
indvolde’, 2) ’sygelighed efter en ruus’, kveisa f. 1) ’en blegne
med svulst, en liden byld’, 2) ’kopper, bornekopper’ (jfr kvei-
sast ’slaae ud i blegner, afsætte materie, om hævelse i et
lem’); nsv. d. (Rietz, s. 370) kvesa, kveisa f. ’liten blemma,
utslag, blåsa, fulslag’ (från Östergötl., Halland, Småland,
Yesterbotten), kveiso f. ’fulslag’ (Österbotten), kväis f. ’koppor’
(Ångermani.) o. s. v. Hit höra äfven nsv. d. (Rietz, a. st.) *
Jcvesa f. ’litet sår genom uddhvasst vapen 1. knif (jfr vb.
Jcväsa ’gifva skrubbsår, blånad, genom slag, stöt’). A kon-
^tinentalgermansk botten känner jag ordet blott i mit. (Schiller-
»ynes mig något vågadt. Å östsvensk språkbotten, där de nordiska
grundorden måste sökas, är ljudöfvergången wa z> å (t. ex. i Jcålp = hvalp)
uppvisad blott i vissa estländska dialekter (se Hultman, Finländska bidrag till
»vensk språk- och folklifsforskning ss. 278, 286).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
