Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karsten: Nord. ord. 191
17. Fi. harju : fvn. hgrgr, fsv. hargher ’stenröse m. m.
Fvn, hprgr m. betecknar enligt Fritzner2 i första
rummet ’en hob af sammenlagte stene, uden hensyn til dens
aie-med eller anvendelse’; hangar (högar) och hgrgar förbindas
på samma sätt som hangar och hreysar, jfr äfven griot-hgrgr
= griot-haugr ’stenröse’. Med denna betydelse sammanhänger
den af Aasen och Ross från nyno. folkmål uppvisade
användningen af horg (fem.) i bet. ’bjergknold (som gjerne har
steile sider og flad top)’ och som namn på fjällar (i Yoss o.
Nordhordland, jfr Fritzner2). Därjämte nyttjas det nyno.
ordet i plur. (7)h0rjer7>) för att beteckna ’negen fjeldflade med
mange fladtrykte steile hoie’ (Ross). Ordets grundbetydelse
af ’stenröse, stenkummel’ framträder äfven hos det
motsvarande fsv. hargher (Jwrgher) m. (se Sdw.), och från nysv.
dialekter anför Rietz (s. 244) de hithörande harg(-j) m. 1) ’plats
uppfylld af naturligen hopad sten’, 2) ’stenhög, upplagd som
sjömärke’ (Gotl.), hor ge Qiorjé) m. ’tät bevuxen
skogsdunge af ung skog’, har ge j illharge n. ’oländig mark med
sten, snår o. dyl.’, stenharge m. ’plats uppfylld af stenar’.
På en särutveckling af sagda grundbetydelse beror den
i de nordiska fornspråken så vanliga användningen af ordet
for att ange ’hednisk helgedom’ (’af stenar uppfördt offeraltare’,
Söderw.), en betydelse som ordet därjämte ägt i ortnamn (i
fornsv. bl. a. i smss. med Othins- och Thors-, se Sdw.). Från
västgermanska språk är ordet bekant blott i denna sekundära
bemärkelse: jfr (enl. Schade, Altd. wbch) fht. harugy haruc,
haruch m. ’lucus, nemus, fanum’, ags. hearg, hearch, herg,
herig m. id.; in haraho conjurare (Lex ribuaria) o: an heiliger
stätte schwören.
Till sin stambildning är det samgermanska ordet afledt
med ett -#-(-A-)suffix af det grundord som bevaras i nsv. d.
(Rietz, s. 244) har n. ’stengrund, klippgrund af uppstående
stenar’, stenhår m. id., hänt m. ’klippgrund, liten holme’; på
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
