Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Svensk språkforskning.
351
gen. sg. syndinna(r) (syndenné): syndina (syndené) och i dat.
sg. syndinne {syndenné): syndine (syndene) etc.
Som bekant använder isländskan gen. sg. syndarinnar,
dat. sg. syndinnij gen. pl. syndanna: ack. sg. syndina] gen.
sg. heilsunnar, dat. sg. heilsunni : ack. sg. heilsuna etc, och
den äldre fornsvenskan (dvs. till 1350) överensstämmer
vanligen häri med isländskan och har alltså gen. sg. syndinna(f)y
dat. sg. syndinni etc.
Emellertid har jag redan i Fsv. ljudl. II (1886), 291
framhållit, att man i fornsvenskan stundom finner exempel
på n i artikeln i st. f. det egentliga fornspråkets nn, t. ex.
kapœlline (dat. sg. fem.) KL., vœrdlena (gen. sg.) MP. I och
omvänt nn i st. f. fornspråkets n, t. ex. bredhrinne KL.,
vœrdlenna (ack.) MP. I. Senare hava enstaka exempel på
n i st. f. nn i äldre fornsvenskan anförts, särskilt av R.
Larsson i Södermannalagens språk I, 150, Bråte i Dalalagens
böjningslära s. 15 och Lidblom i Lydekinushandskriften I, 58,
samt dessutom exempel på n i st. f. nn i y. fsv. skrifter av
Beckman i Sv. landsm. XIII nr 3 s. 16, Östergren i Ark.
nf. XIV, 20 (Barlaam) och Ottelin i Studier öfver Codex
Bu-reanus I, 128. På a. st. förklarade jag den sporadiskt
mötande förkortningen av artikelns nn i fornsvenskan genom
inflytande från närstående former med sedan gammalt kort n
(gen. vœrdlena efter ack. vœrdlena etc. liksom omvänt ack.
vœrdlenna efter gen. vœrdlenna, dat. vœrdlenne). R. Larsson
synes alternativt vilja ansluta sig till denna mening, men
anser förkortningen åtminstone delvis vara ljudlagsenlig
"efter svagare betonad vokal". Noreen menar i Aschw. gr. §
303, 4, att förkortningen redan i äldre fornsvenskan stundom
ljudlagsenligt inträtt efter infortis-vokaler.
Men för denna förkortning av artikelns nn i vissa fsv.
skrifter synes man hava förbisett det viktiga förhållandet, att
i andra (även yngre) fsv. skrifter och även i ä. nsv.
skrifter nn kvarstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
