Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Buergel Goodwin: Afimälan.
105
Islandsk Sproglære. Et omrids af det islandske sprogs
formlære i nutiden ved Finnur Jonsson. — København, G. E. C.
Gad, 1905. 43 s.
Detta lilla arbete är for oss f&, som sysselsatta oss med
språkutvecklingen i den yngre isländskan, säkerligen mycket välkommet.
Det vill, enligt förordet, huvudsakligen vara en praktisk jälpreda
vid studiet av skriftspråket. Följaktligen bjuder det i sin trånga
ram endast några antydningar om bokstävernas uttal ock går, så
att säga, förbi språkets fonetiska sida. Men detta utesluter icke,
att även där det ena eller andra kunde ha rättats, sedan Wimmers
kortfattade behandling av den modärna iudläran utkommit
(Forn-íslenzk málmyndalýsing, þýtt hefir Valtýr Guðmundsson, R vik
1885, 3.—8. gr; delvis utförligare i Oldnordisk formlære til
skolebrug, de senare upplagorna). Då Arkivet icke använder det
Lundeilska landsmålsalfabetet, och då jag för min framställning icke
vill undvara detta utmärkta teckensystem *), så hänvisar jag här
till ett av Svenska landsmålens nästa häften, där jag i en särskild
uppsats a) skall redogöra för mina i Konungsann áll, einleitg.
(München 1904) [jfr not 1, s. 106] antydda studier.
Genom att ge detta »omrids« en framställning »så kortfatted
som muligt« väcker förf. vår största beundran. Han behandlar på
33 oktavsidor den rika formläran hos ett det svåraste av de
germanska språken, men därvid blir hans framställning nästan något
för kompakt ock icke så sällan oöverskådlig ock förlorar i värde
som praktisk grammatika. På det hela taget har förf. haft att
kämpa med en dubbel svårighet, som måste, helt naturligt, vara
allra besvärligast för en islänning att undgå, kanske ännu vanskligare
för en fornforskare, som dagligen lever uti det klassiska språket;
den en^r, att tillsluta sina sinnen för det sistnämda språkskedets
ande, som visserligen sporadiskt rätt ofta uppenbarar sig uti
nu-isländskans alla stilarter, den andra, att hålla isär de ingenstädes
på hela det nordiska området — förutom kanske i svänskan — så
olika stilarterna högre stil å ena sidan, mellan-, lägre stil
(id est vardagsspråket) å den andra (jfr. Noreen, Vårt språk I.
27—32). Denna skillnad är uti isländskan heltigenom av annat slag
än i våra flästa språk, då det just är bonden, almogen, som talar
mäst »klassiskt«, däremot kyrko- ock societetsspråket jämte
tidnings» ock de särskilda tekniska språkarterna, som äro grundligt
ock obotligt smittade av danska, lågtyska, latinska m. fl. ord ock
bildningar. Dessa båda utvecklingslinjer tävla att göra sig
gällande på litteraturens och det offentliga livets område. Hela den
vittra litteraturen tycks berättiga till den slutsatsen, att på Island,
*) Jfr. min avhandling om tidskriften Svenska landsmålen 1879—1904
ock alfabetet uti ZfdPh. 1905. Bd. 37 s. 899 ff.
2) Korr.-anm,: Det moderna isländska ljudsystemet. N&gra
anmärkningar. Sv. landsm. 1905 s. 109 ff.
arkiv för mordisk filologi xxiii, nt följd xix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
